Insändare ”Framtidens skola” innebär skolor för 400–500 elever för 5-12-åringar och en högstadieskola med 1000 elever. Slutrapporten om Framtidens skola (januari 2016), är en sammanställning av det mycket omfattande beslutsunderlaget. Där kan man läsa:

”Framtidens skola har engagerat många och fram till den 30 november hade cirka 700 synpunkter om Framtidens skola kommit in, flertalet av liknande karaktär. Det material som inkommit har diarieförts och publicerats på webben samt förmedlats till respektive delprojekt. I de fall de befunnits vara relevanta för utredningsarbetet har dessa beaktats.” (sid 6).

Kommentar:

Denna ”liknande karaktär” – är den negativ eller positiv? Jag har läst en hel del av de 700 synpunkterna. Alla var välformulerade, välmotiverade och påpekade att barnperspektivet saknas. Alla var oroade över den negativa skolutveckling de anser att ”Framtidens skola” skulle innebära. ALLA jag läste var negativa! Sannolikheten är alltså stor att ”liknande karaktär” = negativ! Vore den positiv skulle den ha redovisats öppet.

De 700 synpunkterna kommer från föräldragrupper, föreningar och några enskilda Luleåbor. OM vi utgår från att grupperna representerar 15–30 Luleåbor vardera, är det synpunkter från 10 000–20 000 Luleåbor som kom in. ”Flertalet” av dem är alltså negativa! De försvann i detta ordval. Försvann gjorde också de många starkt kritiska lärarsynpunkterna. ALLA lärarsynpunkter försvann! (Vilka skolstorlekar de föredrar också). De kritiska remissvaren från Rädda barnen och föräldraföreningen Attention (barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) finns inte heller med. ALLA dessa påpekar samma sak: Barnperspektivet saknas! Och alla dessa synpunkter saknas i slutrapporten! Där finns synpunkter från elever. Och synpunkter från skolledare om skolstorlekar – men dem har man struntat i.

Lärarröster ur beslutsunderlaget som är en bra sammanfattning av kritiken:

”Förslaget grundar sig på lokaler, ekonomiska samordningsvinster och de vuxnas arbetsvillkor. Luleås skolor finns väl ändå till för våra elever?”

”Ett riktig uruselt, ogenomtänkt förslag. Ingen hänsyn tas till pedagogik, lärande, välmående eller arbetsmiljö. Varken för lärare eller elever.”

”Skendemokratisk hantering, ej elevperspektiv, falskt lärarperspektiv.”

Seriösa politiker skulle naturligtvis tagit de kritiska synpunkterna på allvar och bromsat in beslutsprocessen och börjat titta på alternativa lösningar. Men icke! Luleås socialdemokrater gjorde tvärt om!

Sammanfattning:

Socialdemokraternas ledning godkände alltså att den omfattande, samstämmiga och välgrundade kritik som finns i beslutsunderlaget mot ”Framtidens skola” mörkades bort i Slutrapporten från 21 januari 2016. De kan inte ha varit ovetande. Remisstiden på det mycket omfattande beslutsunderlaget var dessutom TVÅ veckor! (7–20 januari.) Beslut togs i barn- och utbildningsnämnden 22 februari och i kommunfullmäktige 4 april 2016.

Lärarröst ur beslutsunderlaget: ”Märkligt att man plötsligt kallar förslaget som ligger för ’underlag’, och att man tycker att man kan lägga ’förslaget’ i januari för beslutsfattande i februari... Panikbeslut i en så omfattande och viktig fråga.”

Socialdemokraterna backar sen upp det missvisande resultatet av detta mörkande, genom att beskylla alla som framför den kritik som mörkats bort från beslutsunderlaget, som framförd av okunniga egoister. (”Där den huvudsakliga drivkraften handlar om att bevara enskilda skolbyggnader i vissa centrumnära bostadsområden och inte om en bredare omtanke om skolans utveckling och innehåll.” Nils Harnesk, S)

NÅN som anser att det här är en demokratisk process?

NÅN som tror att man kan ta bra, verklighetsbaserade långsiktigt hållbara beslut på det här viset?

NÅN som är förvånad över det massiva kravet på folkomröstning, där utgångspunkten är:

”att avbryta planerade åtgärder inom ’Framtidens skola’ och andra beslut enligt centraliseringsprincipen för att i stället ta fram en ny utvecklingsplan för Luleås framtida skolstuktur som utgår från alla barns behov, lärarnas arbetsmiljö, som beaktar landsbygds och klimatperspektivet.”

Maria Arnqvist