Insändare Det har nu gått drygt två veckor sedan BUN tog beslutet att stänga tre skolor (Vitåskolan, Borgmästarskolan och Kyrkbyskolan) och tre förskolor (Jämtön, Ängesbyn och Karlsvik). Jag har följt debatten inom sociala medier och debattsidor. Jag har mottagit mejl och meddelanden som handlat om missnöje med besluten men även meddelanden om hur rätt det är att stänga mindre enheter för att värna om behöriga lärare och elevers rätt till en god utbildning.

Jag har svarat alla och kommer fortsätta svara och göra mig tillgänglig för möten eller samtal. Jag välkomnar detta och vill ha en dialog med de som vill prata med mig. Tjänstepersonerna har bemött faktafrågor och försökt nå ut med information för att de som undrar ska få en korrekt bild. Det märkliga är att den fakta som tjänstepersoner på kommunen försökt att förmedla när det gäller underlagen har från vissa uppfattats som politisk propaganda. Hur är det möjligt? Hur kan fakta vara politisk? Det politiska är hur vi värderar fakta och vilka vägval vi gör.

Faktum är att vi i Luleå har en lärare i snitt 10,6 elever jämfört med riket 12,1. Vi har en genomsnittlig klasstorlek på 17 elever och fortsatt är över 50 procent av våra skolor små skolor med färre än 200 elever. 88,3 procent i Luleå har pedagogisk examen medan det i riket är 80,9 procent. 80,2 procent av lärarna har legitimation och behörighet i minst ett ämne och i riket är motsvarande siffra 70,5 procent. Vi har en lokalkapacitet på 9300 elever och ett elevunderlag på 7300 elever. Detta är fakta som talar sitt eget språk. Det visar att vi har en bra skola i Luleå med hög behörighet men för mycket lokalyta. Vi ska fortsättningsvis ha en bra skola i Luleå. Det är vi skyldiga våra barn och elever.

För att lyckas med detta måste vi prioritera lärare före lokaler. Kravet vad gäller behörighet är tydligt i Skollagen och även det driver på utvecklingen mot större enheter. Personal före lokaler! Det finns nyligen exempel på när Skolinspektionen ålagt vite för låg behörighetsgrad.

Jag som socialdemokrat ser att det är viktigt med kvaliteten i skolan, att bibehålla och fortsätta rekrytera behöriga lärare. Det är i mötet mellan lärare och elev som kunskapsutveckling uppstår. Att jag i mitt ställningstagande lutar mig mot just beprövad erfarenhet och forskning, fakta, är för att vi som parti kan ta ansvar och vill fortsätta göra det även om det innebär svåra beslut. Vi vill ta ansvar för helheten, det är som är bäst för barn och elever långsiktigt.

Oppositionen väljer en annan väg. De är populistiska. Godtyckliga. Min uppfattning är att det vägvalet bör ifrågasättas mer än det vägval som bygger på beprövad erfarenhet och forskning. Vad är oppositionens alternativ? Hur ska det lösa ekvationen med att vi har en ekonomisk situation som innebär att vi måste välja bort antingen lokaler eller personal?

Att vara politiker är inte lätt. Att förvalta ett förtroende och fatta beslut är inte lätt och ska inte vara det. En förutsättning är dock att alltid utgå ifrån fakta. Fakta och inte godtycklighet.

Emma Engelmark (S)

Ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Luleå