Glesbygden har inga bemanningsproblem, säger den borgerliga politiska majoriteten i Region Norrbotten: Sjukvårdspartiet (SJVP) , Moderaterna (M) och Centerpartiet (C) , och plockar bort den glesbygdsersättning som finns för att täcka merkostnader för hälsocentraler som verkar där. I ett svep förlorar Pajala hälsocentral en halv miljon kronor av de intäkter man har idag.
Vårdpengen ersätter redan för ålder hos patientunderlaget, heter det vidare men faktum är att alla hälsocentraler i östra Norrbotten, Pajala, Övertorneå, Överkalix och Haparanda, med försörjningskvot 1,0 eller mer, nu förlorar intäkter på upp till 1,5 miljoner kronor.
Den allra högsta försörjningskvoten i Sverige finns i Pajala med 1,2 personer som varje arbetande skattebetalare ska försörja utöver sig själv.
Istället inför man en litenhetsersättning, som enbart tar hänsyn till det antal listade patienter en hälsocentral har, och Pajala går miste om ytterligare en miljon kronor eftersom vi har några hundra fler än 5.000 listade.
En fast gräns för enbart antalet listade där en enda patient över eller under gränsen kan avgöra en miljon kronor mer eller mindre i budget, utan hänsyn till patientgruppens sammansättning eller hälsocentralens bemanning. Är det en träffsäker modell för ersättning? Där glesbygdens speciella förutsättningar att bedriva vård helt är borta ur beräkningen.
Pajala hälsocentral bedriver vård meden allt äldre befolkning med långa avstånd till sjukhus. Där det finns en mångårig rekryteringssvårighet med särskilt dålig tillgång till läkare och med ett beroende av inhyrd personal. Antingen står man med mycket höga kostnader för personal eller utan läkare att tillgå för patienterna.
Samtidigt görs ett stort arbete att införa nya arbetsmetoder och att använda personal och deras kompetens till fullo för att få ut det allra mesta av det man har. Belöningen är nu minskade ekonomiska resurserna att bedriva det här arbetet.
Kenneth Backgårds (SJVP) stora ord om nära vård och decentralisering visar sig vara innehållslösa. Nils-Olov Lindfors (C) uttalade vilja till glesbygdsutveckling är som bortblåst och Linda Frohms (M) återkommande tal om folkhälsa och förebyggande arbete ges inte förutsättningar att utföras i glesbygden.
Verklighetsförankringen till hur verksamheternas arbete bedrivs visar sig klart och tydligt inte finnas och jämlik vård känns allt längre bort i dagens borgerliga regionpolitik.