Lärorik naturstig fram till orkidéerna

När Föreningen Vitådalen med ordförande Olle Andersson i spetsen anordnade en skogsvandring förra veckan lockades ett 50-tal intresserade.
Utrustade med rejäla skor, tåliga kläder och kameror i högsta hugg var planen att vandra längs en naturstig mellan Jämtöavan och Rörbäck.
Norrbottens-Kuriren följde med på vandringen som startade vid Kronkilvägens infart vid 18-tiden på kvällen.
Slutmålet var att gå fram till den sällsynta orkidén guckuskons växtplats, men Olle Anderssons tanke var att vi alla skulle lära oss ett och annat om det skogliga ekosystemet på vägen dit också.
- Syftet och meningen med de här vandringarna är att vandrarna ska lära sig något när de går. Man ska måsta stanna upp och läsa på skyltarna som finns längs stigen, säger Olle Andersson som är född Vitåbo och har 40 års skoglig erfarenhet.

Upplysande skyltar
Längs naturstigen stöter vandrarna på informationskyltarna han talar om med jämna mellanrum.
Skyltarna upplyser läsaren om allt ifrån lågaföryngring till klottallar. Den sistnämnda kan vandraren se ett mycket tydligt exempel på. En bit nedanför skylten står nämligen en kortväxt tall som formats som ett klot längst upp.
- Den här växer inte på höjden som en vanlig tall, utan som en boll. Det beror på en kromosomförändring, upplyser Olle Andersson.

Ekologiska sambandet
På vägen mot växtplatsen berättar han om klapperstensfältet vi passerar, fördelarna med skogsbränder, hästmyrans konstverk i bark och annat som har med det ekologiska sambandet i vårt skogliga ekosystem att göra. Att blåbärsriset har en viktig roll i skogen gör han klart för oss i det vandrande sällskapet.
- I vårt skogslandskap finns många arter som kallas nyckelarter. En nyckelart är en art som skapar förutsättningar för en hel del beroendearter. Blåbär är en mycket viktig nyckelart som många beroendearter gillar. Skulle vi mista blåbärsriset blir vi fattiga på liv i våra skogar.

Tio olika arter
Ju längre vi går desto mer upplysta blir vi. Och i samma stund som de första regndropparna börjar falla från himlen når vi vårt mål vid Yttre Kvarnträsket. Här kan man hitta tio olika arter av orkidéer. Norna, nattviol, spindelblomster, skogsfrun, myggblomster och ängsnycklar är bara några av dem. Just nu är det den sällsynta och ack så vackra guckuskon som står i full blom. Sällskapet, som tidigare gått på led längs stigen, splittrar på sig och var och en går åt sitt håll för att beskåda den spektakulära växten på nära håll. Spontana glädjerop hörs från höger och vänster och folk ligger ner i gräset för att få närbilder på den gula blomman med de bruna bladen.
Att orkidéerna trivs just här tror Olle Andersson har att göra med den kalkrika jorden.
- Det är skalgrus från flera tusen år bakåt i tiden i jordlaget här, säger han.
Så sent som i början av juni anordnade han en liknande vandring. Men då fick deltagarna i stället se nornan blomma.
- Om jag hittar igen skogsfrun kanske jag gör en vandring till i sommar, säger han och ler.
Skogsfrun är nyckfull. En individ kan blomma i år sedan kan det dröja tio år till nästa gång. För Olle är skogsfrun en favorit.
- Hör bara på namnet - skogsfrun! Och så är de mycket sällsynta, säger han.

Något för alla
Bibbi Tapani kommer fram och frågar undertecknad och fotografen om vi har sett nattviolen. Det har vi inte. Eller vi vet inte. Ingen av oss är några experter i ämnet. Jag svarar att jag inte har sett den, men att jag hemskt gärna följer med och tittar på den.
- Titta?! Nej, du ska lukta. Nattviolen är helt underbar. Liljekonvaljen, släng dig i väggen, säger hon och skrattar.
- Om det fanns en parfym som doftade så här skulle jag köpa den direkt, fortsätter hon.
Men varken nattviolen eller guckuskon är hennes favoritorkidé.
- Det är nornan. Blomman är helt abnorm. Den är så fantastiskt vacker!
Här passar ett slitet ordspråk onekligen in - det finns något för alla.