Varning för skrattkramp

Varsko taxi och ambulans i Vuollerimområdet lagom till lördag kväll! Det föreligger nämligen rätt så akuta risker för skattkrampsanfall på och i närheten av samhällets Folkets Hus, när Vuollerimrevyn slår till där  och allhelgonarevyar med den mera än osunt pigga föreställningen Mazza Qruzziduller ? som innehåller ett drygt trettiotal nummer och där ungefär två tredjedelar av dem är framvärkta och författade av revydeltagarna själva. Själv har jag då aldrig haft nöjet att beskåda Vuollerimrevyn tidigare. Men den har existerat sedan 1980 och föreliggande Qruzzidull-föreställning är den sammanlagt 16:e som gives. Det må då också genast tilläggas att nöjet befinner sig på publikens sida. Även om också majoriteten av de medverkande tycks ha det både gemytligt och inspirerande uppe på scenen och verkligen sprider revyevangeliet omkring sig på generösast möjliga sätt. Den här tiden på året är Vuollerimgänget tämligen ensamma om att revya ute i bygderna. Och detta är också en medvetet utfunderad strategi, enligt föreningens ordförande Jörgen Hedman.  ? Vi brukar ju satsa på en revy med premiär på nyårsafton. Men i år tänkte vi att de som spelar skulle få ett liv också, och bestämde oss för att revya nu i stället.  ? Vi har haft en kort reptid, bara en och en halv månad. Men vi kör varje fredag?lördag här i Folkets Hus, hela november månad ut. Och när jag någon timme efter genrepets avslut sitter och tittar i både anteckningsblocket och programbladet så är det allra främst ett nummer som tränger sig på i minnet. Per Lagerssons allt mera frustrerade snöskottare och från någonstans söderut nyinflyttade Vuollerimbo. Vi möter honom i sju sekvenser. Och det är helt genialt bra. Inledningsvis, vi skriver då den 13 december, möter denne vardagshjälte snön och kylan (och plogbilen) med påtaglig flegma och tapperhet. Gradvis kommer han dock att förvandlas. Han anar en gigantisk konspiration riktad mot honom personligen (inte minst ondskefullt administrerad av plogbilsföraren), han är övertygad om att snön kommer att ligga kvar till slutet av augusti och han fryser allt bittrare. Både fysiskt och psykiskt. Den 31 december är snöskottaren en bruten man. Mera ska inte avslöjas, eftersom mycket bygger på överraskningseffekten. Men som sagt var: det här är genialt. Det vill jag nog också tycka att det som veteranen Sixten Uddh levererar också är. När han som åldrad snowboardåkare slår igång språklådan och går i verbal närkamp med alla de språkliga finterna ? då är det omöjligt att ens försöka hålla sig för skratt. Och hans manus, samt deltagande, i sketchen om kvinnlig älgjakt, där även Anders Viklund, Cariola Hansson, Harriet Karlsson, Lena Eriksson och Sara Kristiansson är med och meriterar sig, utmärks av en lekfull okynnighet som känns mycket stimulerande. Annat bra bland Qruzzidullerna inkluderar Catarina Viklunds fyndigt småelaka text till det sång- och dansnummer där hon i sällskap med Cariola Hansson och Sara Kristiansson agerar trion Bettan, Kicki och Lotta och det veritabla pangnummer där Anders Viklund, Sixten Uddh, Roger Åström samt Harriet Karlsson spelar Jönssonligan & Dynamit-Harrys kärva käresta Doris. Catarina Viklund, Lena Eriksson, Sara Kristiansson och Siw Viklund trängs förtjänstfullt med varandra framför luckan hos Svensk Kassaservice, i det gentemot Posten och dess (brist på) service kritiska numret Kass(a)service. Och genrepspubliken skrattade så gott att filmaffischerna ute i foajén nästan fladdrade loss, när den i engelska språket ytterst lindrigt bevandrade Roger Åström skulle tolka predikanten Anders Viklunds salvelsefulla förkunnelse. Det här numret har jag sett också hos Ersnäsrevyn. Men det hade erhållit en ny sorts studs här och nu. Danstruppen Zettras glimrade starkt i flera fina nummer; främst kanske i Himmel eller helvetet, och den symbios som hade erhållits mellan regelrätta sketcher och mimad sång samt dans kändes över huvud taget som mycket balanserad. Till sist, och med ursäkt till allt som av utrymmesskäl inte kan nämnas här, vill jag ändå bara säga att den ruelse som den bakfulle Anders Viklund manifesterar i numret Dagen efter verkligen känns som ? monumental. Och detsamma vill jag också, i sin helhet, säga om denna Vuollerimrevy. Monumentalt kreativ och djupt underhållande. Det blir en kul allhelgonahelg uppåt markerna i år. Rolf Nilsén