Han hängdes ut

VIDÖPPET BREV. Så lyder rubriken på ett brev daterat den 11 november 2004 och riktat till Max Agebjörn. Brevet är undertecknat av Annchristine Anderson, numera Lundström, som har titeln infoansvarig. För vad hon är infoansvarig framgår inte, däremot finns hennes mejladress och mobiltelefonnummer med. Ni ser ett faksimil av inledningen av brevet här intill. I brevet slår pendeln mellan stark irritation och mycket positiva ordalag och optimism.
Det var efter att Max Agebjörn själv hade skrivit ett långt brev till Verklighetens Center som han fick detta svar på tal av Annchristine Anderson. Förutom brevet till Max skickade hon också ut ett långt brev till alla Vuollerims föreningar och företag, där hon klippte in sina svar i Max text.
Vad skrev då Max i sitt brev? Han berättade hur han uppfattade stiftelsen, dess verksamhet och de involverade. Bland annat ifrågasatte han namnet Verklighetens Center och undrade i vilken verklighet andra människor, utanför stiftelsen, lever.
- Namnet känns förmätet. Sedan titulerar man sin så kallade utbildning i personligt ledarskap för Lösningen. För egen del kan jag finna lösningar överallt.

Blev inbjuden
Max Agebjörn kom till Vuollerim i augusti 2002. Ganska snart blev han uppsökt av Annchristine som berättade om sina projekt.
- Jag blev inbjuden till hennes stuga vid älven. Det hon berättade lät intressant och kul. Hon hade spännande visioner. Men samtidigt kändes det hela ostrukturerat. Sedan dess har jag träffat henne och andra representanter för Verklighetens Center åtskilliga gånger. När så den stora inflyttningsvågen av Annchristines anhängare kom började ryktena om "sekten" att snurra i bygden. Vid ett tillfälle satt jag tillsammans med två av de nyinflyttade hemma hos mig. Jag förklarade att jag - och flera med mig - tyckte att de då färska tidningsskriverierna om att "SVC i Vuollerim tror att tankekraft kan smälta jöklar" var ett oseriöst sätt att framställa sin verksamhet på, och att bygden fick ett löjets skimmer över sig.
I det sammanhanget lanserade han idén att bjuda in till ett stormöte där någon kunde föreläsa om manipulation. Detta som ett tillfälle för alla att få ställa frågor och reda ut begreppen kring Verklighetens Center.
- Dialogen kunde kanske ha gett oss bättre svar och missuppfattningar kunde ha undvikits - något som hade höjt förtroendet hos alla, säger han.
Enligt Max uppfattade SVC hans förslag som att han ville slå split i byn och misstänkliggöra stiftelsen. När sedan stiftelsen bjöd in till ett offentligt möte under rubriken "Mer än viktigt för byn" och med texten "om någon är intresserad av att fortsätta spekulera, sprida rykten och fantisera, kom inte utan STANNA HEMMA!" fick Max Agebjörn nog.
- Jag har aldrig gillat att andra ska bestämma mina åsikter eller värderingar, därför skrev jag det här uppmärksammade brevet. Jag var ganska upprörd och av ren obetänksamhet satte jag ut företaget Virvelvinds namn i brevet.
Virvelvind är ett utvecklingsbolag som Max och flera andra Vuollerimbor har startat med målet att få fart på näringslivsutvecklingen. Bolagets främsta projekt heter Skoterville Park. Tanken är att skapa en ny åretruntdestination med boende och olika utomhusaktiviteter i Vuollerim. Sommarens satsning på Victoriafortet är ett delprojekt som Virvelvind driver.

Personliga funderingar
Men åter till brevet. Inledningsvis gör Max klart att funderingarna kring SVC är hans personliga. Flera av de andra delägarna i Virvelvind reagerade dock. De tyckte inte om att han använt företagsnamnet i kritiken mot stiftelsen.
- Därför gick jag också ut med en dementi. Jag backar inte från mina ståndpunkter, men det var naturligtvis fel att blanda in Virvelvind.
Efter att stiftelsen så i sin tur skickat ut det vidöppna brevet, låg det ute länge på stiftelsens dåvarande hemsida. Brevet är dramatiskt med ord som drev, negativ press och dolkstötar, Avslutningen lyder: "Vuollerimbygdens bästa är att vi alla gemensamt blickar framåt. Kan du också verka för det?"
- Nu när jag läser det så här långt efteråt känns det fortfarande lika olustigt. Samtidigt känner jag trygghet i mina erfarenheter och värderingar och att jag i dag lägger fokus på annat. Men det är så här SVC opererar. De rör sig ständigt med kameleontens olika färgsättningar. De säger sig verka för ett öppnare samhälle där deras metoder inom konfliktlösning, personligt ledarskap och näringslivsutveckling är ledstjärnor, men i mina ögon så fungerar det tvärtom. Jag är ytterst tveksam till deras motiv.
Han upplever att stämningen har förändrats i bygden under de fyra år han bott där.
- Det har blivit svårare att prata öppet med alla. Folk är mer på sin vakt och det hämmar på sikt bygdens utveckling. Flera kompetenta och kloka människor väljer att lämna olika uppdrag på grund av SVC. Men när människor med falska leenden och försäkringar tillfogar sig positioner och gör överenskommelser, för att sedan agera på ett helt annat sätt, undergrävs deras förtroende.

Erbjuder kurser
Samtidigt konstaterar Max att vi lever i en demokrati där alla ska få vara med. Ingen kan heller argumentera mot det positiva i att SVC bidragit till inflyttning, mer omsättning, husköp och fler barn i skolan.
På den direkta frågan om vad det då är som är så konstigt med SVC svarar han:
- Ena dagen bor det inga av Annchristines anhängare i byn, för att det sedan helt plötsligt anländer flera familjer på en gång. De är oftast hemma hos varandra. Man erbjuder olika kurser i personligt ledarskap fast kunnandet i dessa frågor är ytterst tveksamt. Man byter officiellt affärsplaner och inriktningar från ena dagen till den andra för att sedan återigen kasta sig in i nåt annat. För mig är det helt uppenbart att det är på grund av Annchristine som alla dessa människor flockas i Vuollerim, men vad hon egentligen vill, med dem, stiftelsen och affärsrörelsernadet är grundfrågan.
Vad tror du det handlar om då?
- Jag menar att det handlar om manipulation. Om en obetvinglig lust att kunna kontrollera andra människors liv och beteende. Och som sagt, bygden behöver nya människor. För mig är dock det viktigaste att människor är självständiga och uppriktiga och kan göra egna val. Väljer de sedan att ansluta sig till manipulativa rörelser så är det deras ensak.
Enligt Max är breven bara en av flera reaktioner han fått från SVC på sina åsikter.
- Kampanjer mot mig har kommit i olika omgångar. Allt från brevet till mer eller mindre tydliga anspelningar i andra sammanhang. Syftet har givetvis varit att misskreditera mig. Rörelsen mår väl bra av att kunna samlas mot yttre fiender.
Liksom flera andra menar Max Agebjörn att det finns ett behov av en offentlig debatt om Verklighetens Center. Han säger att situationen har blivit än mer tillspetsad efter annonshistorien (se tidigare publicering i Kuriren). Personligen kommer han förmodligen aldrig mer att gå i polemik med Verklighetens Center.
- Och skulle det ske en förändring i framtiden så behövs ingen polemik. Som det är nu, så är det helt bortkastad energi att försöka bemöta och argumentera med människor som man inte kan lita på, avslutar han.