– Det var hjärtslitande, säger Sten-Göran Hällestrand, föreståndare för asylboendet i Vuollerim.
– Många grät när de tog farväl av de som fick vara kvar, de hade ju blivit vänner för livet, säger han.
Det är en privatperson som JO-anmält Migrationsverket.
– Det blev lite snabba ryck här, det är inte önskvärt, men det är sånt som händer. Ibland måste vi göra omflyttningar för att få ihop det, säger Maud Lantto, enhetschef vid Migrationsverket i Kiruna.
De 15 asylsökande från bland annat Eritrea och Syrien som den 31 oktober brådstörtat rycktes upp från sin tillfälliga trygghet hamnade i Porjus och Malmberget.
Asylboendet i före detta Highland hotels lokaler öppnade i augusti och hade från början 52 platser.
Men det stora trycket på asylplatser gjorde att Migrationsverket genom en tillfällig dispens sänkte kravet på boyta per asylsökande, och Vuollerim fick fler platser.
Dispensen skulle gå ut den 31 oktober, och det var osäkert om den skulle förlängas.
Det är en förklaring till att Migrationsverket väntade så länge med att meddela vilka 15 asylsökande som skulle få lämna Vuollerim, säger Maud Lantto.
– Det var ett enda pusslande till sista minuten innan det var helt klart att vi skulle hitta andra platser till dem, säger hon.
Några dagar innan dispensen gick ut förlängdes den.
Varför kunde ni då inte låta dem stanna?
– Vi tyckte att hotellet måste få ordning, utifrån de asylsökandes trivsel, på ordning och rutiner och ha personal på plats, säger Maud Lantto.
Sten-Göran Hällestrand tycker inte att man haft problem.
– Visst, det kanske är lite lugnare med färre, men vi har inte haft kaos. Det bästa hade väl varit att fråga dem själva om de upplevt att det varit jobbigt. Nu bollar man med människor, säger han.
Asylboendet ägs av Norrlands guldklimp AB. Vd är Lars-Erik Holmbom.
Enligt honom bad Migrationsverket personal från asylboendet att vara med och peka ut vilka 15 personer som skulle bort.
– Men vi ville inte vara bödel, om du förstår, säger Lars-Erik Holmbom.
Personalen deltog dock senare i en dialog om vilka som skulle flyttas.
Frågan är om det är lämpligt för en myndighet att be utomstående om hjälp i en sådan här fråga.
– Vi frågade dem om synpunkter, men det var vi som tog beslutet, säger Maud Lantto.