Det dagen efter på många sätt. Dels är det dagen efter att beskedet kom att Regeringen har avslagit Jokkmokks kommuns överklagande om ett naturreservat i Jelka-Rimakåbbå. Dels har informationen inte helt sjunkit in hos Mats Karström som fortsatt upplever en känsla av berusning.
– Det är nästan overkligt. Jag förstår det fortfarande inte helt. Jag får sätta mig ner med min hustru i morgon kväll och reflektera, säger Mats Karström när vi hälsar på honom i idylliska Lövgården i Vuollerim, byn som han flyttade till i mitten av 80-talet för ett lärarjobb.
Engagemanget för skogen hade han med sig och 1986 bildades skogsgruppen Steget Före, som medverkat till att långsiktigt skydda fler än 100 gammelskogar. Platsen för sammankomsten var just gammelskogen i Jelka-Rimakåbbå.
– Det var det finaste som Jokkmokk kunde visa upp, en helt unik miljö. Vi ville sikta in oss på att rädda gammelskog från avverkning även nedanför fjällmiljöerna. Men det är svårt att ta till sig att det tagit så lång tid trots att det är en gammelskog som visat sig vara ha de högsta naturvärdena i hela Europa., konstaterar Mats Karström som var först i världen med att utveckla en inventeringsmetodik för naturvärdesbedömning av skyddsvärda skogar.
Något som genom åren har belönat honom med kungliga medaljer och andra hedersbetygelser, inte minst Jan Lindblad-priset som han var den förste att ta emot. Han har aldrig vikit av en tum från sitt engagemang för gammelskogarna och jobbar just nu med att ta ytterligare ett 30-tal skogsområden "i mål" i samverkan med SCA.
– Det kan verka underligt kanske men vår relation har blivit avsevärt bättre med ömsesidig respekt. Förståelsen har ökat vilket gör det lättare att ta sig framåt.
Jelka-Rimakåbbå är dock ett stycke långdragen skogshistoria för sig. Efter att ha startat processen 1986 så kom 2005 ett beslut om att klassa området som Natura 2000-område, vilka sedan 1992 byggs upp inom EU. Detta innebär i sin tur att stora och små geografiska områden skyddas av alla medlemsstater i ett gemensamt syfte, att bidra till bevarande av biologisk mångfald.
– Det är faktiskt ett starkare skydd än vad en reservatsbildning innebär i grunden. Det är en av anledningarna till att jag har så svårt att förstå varför Jokkmokks kommun så envetet kämpat emot ett naturreservat som de har gjort hela vägen fram.
I maj 2019 fattade länsstyrelsen beslutet som innebar att området skulle bli ett naturreservat. I september överklagade Jokkmokks kommun via kommunalrådet Robert Bernhardsson ärendet till Miljödepartementet.
– Vi trodde att kampen var över redan då, men vi misstog oss. Den fortsatte. Men det hela är tragiskt, Att det blir ett naturreservat gagnar också kommunen och det hade aldrig behövt vara någon motsättning. Både vi och kommunen vill ha dit besökare, samverkan är helt rimlig, jakten förändras inte. Det är avverkning och liknande som vi inte vill ha. Det känns onödigt alltihop egentligen.
Nu står det dock klart att det nära fem kvadratmil, motsvarande 56 000 fotbollsplaner, stora urskogs- och myrviddsområdet fredas för all framtid.
– Jag har hela tiden varit ganska säker på att kommunens överklagan skulle avslås men det är svårt att veta absolut. Tänk att jag äntligen kan släppa Jelka-Rimakåbbå. 36 år är en väldigt lång tid, konstaterar Mats Karström.