"Yxoffret" talar ut

Vi träffas hemma hos Esa Rano i en by i Norrbotten där han nu bor med sin hustru och de två barnen, en sexårig flicka och en tvåårig pojke. Rano fick nyligen åka in på sjukhus efter att komplikationer tillstött, men har nu fått komma hem igen. Läkarna har ordinerat honom vila. - Jag måste ta det väldigt lugnt. Jag får inte lyfta tunga saker eller på något sätt anstränga mig, säger han. Esa Rano har belagts med yppandeförbud och får inte uttala sig om något som rör händelserna i Vojakkala den 13 maj. Det har talats om ett yxhugg, men de färska ärren på hans panna och hjässa tyder på att han fått, inte bara ett, utan flera slag med vad polisen kallat ett "yxliknande" föremål. Rano berättar om de skador som närapå berövade honom livet. - Skallbenet var krossat, hjässan var uppfläkt och höger öga är borta, bortopererat. Både näsbenet och kindbenen krossades och två tänder slogs ut i överkäken, berättar Rano. "Lånad tid"
Han hölls nedsövd i två veckor efter misshandeln och svävade mellan liv och död under den perioden. - Enligt läkarna är det ett mirakel att jag lever idag. Jag lever på lånad tid, säger de. Min livskraft är så stark att jag lyckades överleva, säger Rano. Han har opererats tre gånger i huvudet, senast för att hjärnsubstans började läcka ut genom hans näsa. - Läkarna fick stopp på det, men de säger att det är livsfarligt om febern skulle stiga plötsligt eller om jag skulle få en infektion. Då kan allt ta slut väldigt snabbt, säger läkarna. Hur mår du idag? - Jag har ständig värk i huvudet, men fungerar annars ganska bra. Fast jag är mycket orolig för min hälsa. Det är min familj också. Både min flicka och pojke äter dåligt och frun är också stressad och orolig. Esa Rano och familjen flyttade till Vojakkala hösten 2001. De hyrde huset av prästen Veikko Määttä. Määttä hade själv flyttat ifrån huset efter flera år av bråk med närmaste grannen, en familj från Vojakkala. Samma familj där sex av medlemmarna misstänks för brott i samband med yxhuggen mot Esa Rano. Var du medveten om de tidigare bråken där? - Veikko Määttä hade berättat vad som hänt och han sa att det kunde bli lite problem. Men det hände ingenting de fyra första månaderna. Sedan började hoten. Enligt Rano utsattes både han och övriga familjen för dagliga hot och stenkastning från grannfamiljen. - Vi vågade inte låta flickan vara ute ensam. Man visste aldrig när det kunde komma en sten flygande. Han anmälde hoten till polisen, men menar att de inte vågade ta tag i problemet. - De kom till mig istället för att åka till familjen. Jag hade satt upp en övervakningskamera och trots att jag visade polisen bildbevis så gjorde de inget åt saken, hävdar Rano. Har du själv någon skuld i fejden med familjen? - Nej, jag har bara svarat dem på deras eget språk, men aldrig hotat dem. Hotad på sjukhuset
Esa Rano åtalades själv efter ett bråk med grannfamiljen i september 2005. Han dömdes för vapenbrott och ska ha haft ett vapen i sin hand under bråket. Han blev dock själv skjuten i låret, men ingen dömdes för det skottet. I december 2006 besköts Esa Ranos hus och tingsrätten fällde en nu 32-årig medlem i familjen för brottet. - Det var droppen för oss. Efter det gick det inte att bo kvar, säger Rano. Esa Rano berättar om oron för sin och familjens säkerhet. Han uppger att han blev hotad till livet när han flyttats från Universitetssjukhuset i Umeå till Sunderby sjukhus i somras. - Jag är rädd att någon bulvan eller torped ska gå in på mina barns dagis och röva bort dem och skada dem. Esa Rano berättar också att han köpt ett hus på hemlig ort i Sverige dit familjen flyttar inom kort. Men först ska utredningen slutföras. - Det som hänt mig är ett allvarligt brott, det är inte frågan om någon korvstöld. Att utredningen tagit fem månader är bara bra. Jag vill att allt ska komma fram.