I släktgården Granngården i Vittjärv står ett gammalt vackert piano. Den som sätter sig ner vid det och försöker spela, ska finna att det är närmast ospelbart.
– En renovering kostar för mycket pengar, konstaterar Håkan Isaksson, Kyrkbyn, Gammelstad.
Men en gång i tiden var det spelbart och den som spelade var Gertrud Pederson, född 1887. Hon fick det i gåva på sin konfirmationsdag.
Hon var Håkan Isakssons farmor. Vad är det som gör att en kvinna på landsbygden under början av förra seklet lär sig spela piano och under 1910-talet prenumererar på en musiktidskrift som ges ut i Stockholm två gånger i månaden?
– Hon spelade i någon form av trio eller kvartett i Vittjärv, berättar Håkan Isaksson.
– Bland noterna finns noter för piano, men även handskrivna noter för fiol.
Han visar de handskrivna noterna som närmast är konstverk. Även de många notbladen är praktfullt utsirade.
Håkan Isaksson uppskattar att det finns över tusen notblad I samlingen, bland dem många skatter. Det gäller exempelvis de båda notbladen med titlarna "Under Bodens kanoner" och "Lefve Kronprinsen" av musikdirektör August Verner Sundgren, född 1865 i Luleå. Denne komponerade marschen Under Bodens kanoner strax innan Norrbottens regementes (I 19) flytt från Notviken till Bodens fästning 1907.
Vad gäller marschen Lefve Kronprisen, så är den tillägnad kronprins Gustaf Adolf, han som sedermera blev kung Gustaf VI Adolf.
Uppe till höger på respektive notblad står präntat "Till fröken Gertrud Pedersson vänskapsfullt af Kompositören", det vill säga August Verner Sundgren själv.
Håkan Isaksson har funderar över sin farmor och varifrån hon fick sin konstnärliga ådra. När han forskat i släktens historia, visar det sig att hon stammar från en släkt Wacklin från Uleåborg. Sara Wacklin räknas av vissa som Finlands första kvinnliga författare och startade bland annat två skolor i Uleåborg.
– Det finns alltså ett kulturellt spår i släkten. Farmor gick på folkhögskola i Älvsbyn, säger Håkan Isaksson stolt.
Men att som ung kvinna våga utöva musik i en liten by som Vittjärv både på egen hand och i en liten orkester, hur hänger det ihop?
– Jag tror att hon var intresserad av kvinnosaken, förmodar Håkan Isaksson.
Han berättar om farmors farfar Pehr Nilsson, som var riksdagsman och bland annat redan 1873 motionerade om en ändring i giftorättsbalken som skulle ge hustrun giftorätt till hälften i boet. Annars var det maken som ensam var ägare, även av det som makan fört med sig i boet. Pehr Nilsson påpekade i sin motion till riksdagen, att det kunde medföra att makan blev ställd på bar backe när maken dog och det fanns arvingar på hans sida.
Om Perh Nilsson sades det också, att han var så rik att han kunde gå genom tre socknar utan att trampa på annan mark än sin egen.
– Farmors mod kom säkert från den delen av släkten, tror Håkan Isaksson.
Han minns hur farmor spelade julmusik på det gamla pianot i Granngården i Vittjärv. Annars hörde han henne inte spela så ofta. Nu är det gamla pianot som nämnts närmast ospelbart.
Farmors anlag finns också hos Håkan Isaksson. Han lärde sig spela piano och i hemmet i Kyrkbyn finns en flygel som används. Dottern Kerstin spelar cello i Norrlandsoperans symfoniorkester. Det är hon som kommer att få ärva Gertrud Pederssons notskatt.
När pappa Håkan har spelat färdigt.