Nytt liv i Vitå

Isen ligger fortfarande kvar på fjärden men knopparna i den stora aspen vid kapellet har gjort sig startklara. Ett annat säkert vårtecken är cyklande barn och redan när ?Hjalmars? (den gamla och sedan 30 år nedlagda lanthandeln) passeras hörs röster. Ute på gårdsplanen är det ett jäklans hallå. Några grabbar i tioårsåldern har fått idén att prova cyklarna i ett, som tur är, osått potatisland. ? Hallå, sluta, där får ni inte vara. Det där är Arnes potatisland, ropar Carola Hansson. En kort vink om att landet förmodligen gödslats in ordentligt i höstas har bättre verkan. Det får den mest nedsmutsade i grabbgänget att uppsöka närmaste snöhög där frenetiska försök görs för att bli kvitt det bruna klegg som fastnad på skorna. Godissäljare Carola Hansson har lämnat ungdomsgårdens trapp och i stället intagit platsen som godisförsäljare. Tillsammans med Greger Gunnarfeldt är hon den flitigaste ledaren vid Vitå ungdomsgård och den här friska majkvällen är det, precis som alla andra fredagar det senaste halvåret, full fart både inne och utanför byggnaden. ? 1996 hölls sista gudstjänsten här och sedan blev det ståendes, i många år. Kyrkan frågade runt om någon ville ha det men Folkets hus-föreningen var inte intresserad. Sedan kom idén att man kunde göra ungdomsgård av det och då nappade vi, berättar Greger Gunnarfeldt. Lite skugga Med jämna mellanrum är det någon som kommer för att förse sig med en chokladbit, en läsk eller en varm korv. Greger Gunnarfeldt lutar sig tillbaka för att få lite skugga bakom drickakylen. ? Tre av styrelsemedlemmarna har krupit under golvet och dragit nytt avlopp medan jag har sett på. Hade jag farit dit hade man kanske blivit kvar därunder, säger han och skrattar. Han har i stället bidragit med så mycket annat, precis som många andra föräldrar. Man kan undra vad det är som gjort att Vitå, som var en by där pensionärerna bara blev fler och barnen färre, plötsligt har vänt trenden. I dag finns inte ett enda ledigt hus till salu och barnfamilj efter barnfamilj har flyttat dit. I fjol gick 74 elever i byns låg- och mellanstadieskola. En skola som hängt på fallrepet ett antal gånger under 80- och början av 90-talet. Inte sedan slutet av 60-talet har det funnits så många barn i byn. ? Jag har ingen förklaring till varför så många valt att komma till byn men det kommer nytt folk hela tiden och nästan bara barnfamiljer, säger Greger Gunnarfeldt. Det har bland annat varit kö för att få in barn på byns dagis. Bara en sån sak. Byn omgärdas av en positiv ?air? och i fotbollsverksamheten spelar 78 barn, alltså fler än det som bor i byn. Succé Och ungdomsgården har blivit en succé. Den här kvällen besöks gården, som vanligt ska tilläggas, av ett 30-tal barn och ungdomar. Det spelas rundpingis och kort, det tecknas och spelas fotbollsspel. I TV-rummet sitter några och tittar på en film och ute på gården cyklas det och körs moped. Full fart med andra ord. ? De äldre kommer men brukar oftast försvinna när det blir som mest livat för att sedan återvända när de minsta gått, säger Greger. Den här kvällen har fotbollsträningen dragit igång så några saknas på grund av det. Tre tjejer i 12-årsåldern passerar på gårdsplanen mellan farbror Arnes potatisland och den gamla byavägen. En tung doft av parfym fyller den annars så friska vårluften. ? Vi har varit i stallet först. Sedan gick vi hem och gjorde oss i ordning, säger en av tjejerna. När frågan vem som använt parfym ställs fnissas det: ? Min mamma provar smink och vi fick prova, säger kompisen. Sedan upplyser hon om att parfymen heter Mary K. En bit bort gör några av grabbarna ett nytt försök med cykeln i det leriga potatislandet. När en mammas förmaningar inte biter kommer Greger ut på trappen och mullrar. Sedan får farbror Arnes potatisland vila. Men aktiviteten pågår likaväl och det är med en glädje i magen som den lilla ungdomsgården lämnas. Väljer byagemenskap Ett ord som livskvalitet nämns aldrig av ungdomarna. Det ligger liksom inte för en 12-åring att tala i såna termer. Men faktum är att allt fler föräldrar väljer byagemenskap före stadsliv. Att man gör det för barnen skull. Men också för sin egen. ? Det här är ju perfekt. En fredagkväll är det så lätt att hamna i TV-soffan och sedan blir man sittande där. Nu träffas vi här i stället och spelar lite biljard, bordtennis eller poker, säger mamman Elisabeth Öhman. Greger tillägger: ? Men naturligtvis är det för ungarnas skull som vi gör det här.