Utgångspunkten var att det är svårt att variera maten gjord på älgkött. Snabbt visade sig detta vara felaktigt. På en gård mitt i Vitå bor Simon Almqvist tillsammans med Diana Wikström-Fredriksson, deras dotter Kendra, katten Nero och hunden Farkas. Simon är den som fyllt frysen med älgkött och också den som tillagar köttet. Variation, det är inget problem, även om han gillar det klassiska.
– (skratt) Alltså, det blir mycket grytor, det blir det. Men, sedan har man ju älgfärsen, då kan man göra biffar och köttbullar. Köttsoppan får man inte glömma. Jag var lite tveksam idag, men nu ska jag göra en wok, säger Simon Almqvist.
Fördelen med woken, menar han, är att man inte behöver vänta på att köttet ska tina, så det går fort att laga.
– Utan det är bara att skära det i tunna skivor.
Till den här texten kan ni läsa ett recept, men i ärlighetens namn så lagar Simon Almqvist mat på känsla.
– Så är det väl, det brukar bli olika varje gång. Jag gillar variationen, men jag ska försöka skriva ner ett recept efteråt.
Strax anländer Simons föräldrar, Lennart och Maria, det är inte helt ovanligt att Simon bjuder på mat. Dagen till ära intas middagen i gårdens härbre, beläget bredvid Vitås äldsta tall (I tallens topp brukade gårdens förre ägaren Billy Nilsson sova moddag, enligt legenden). Förutom woken har Simon ordnat en förrätt, men egentligen föredrar han en annan kombination.
– Jag brukar inte göra förrätt, det är bättre med rejäl huvudrätt och efterrätt, säger han.
"Vitårullen" döptes förrätten till och viktigaste ingrediensen var torkat älgkött, ytterligare en variation att ha i åtanke. En annan fördom är att älgjägare brukar ha dålig variation på maten under jaktperioden, men så är inte fallet för Simon Almqvists jaktlag.
– Nja, det har blivit lite av en tävling sedan en medlem kom med trerättersmiddag faktiskt. Vi brukar turas om, så att man har med sig en rätt per dag.
Nu blev det alltså wok, men om Simon själv hade fått välja blir det mycket grytor.
– Jag har en favorit som Per Morberg brukar göra, med tomat och grejer, men även den brukar jag variera...
– Det blir bäst så.