Gösta föddes till ljudet av fredsklockor

? Jo, mamma berättade för mig att det ringdes för fred i Råneå kyrka när hon passerade på väg in till BB, säger Gösta Groth som nu på söndag fyller 60 år. Och lika gammal är alltså freden efter andra världskrigets slut. Mamma Ada finns inte i livet längre och i dag bor sonen, fredsbarnet, på sina föräldrars gård i Vitå by. Här trivs han i friheten som lantlivet ger.  ? Jakt, fiske, umgås med barn och barnbarn och hundar, sammanfattar Gösta sin trivsamma vardag. När Kuriren hälsar på finns några av de fem barnbarnen hemma på besök. Det är livat och glatt på det vackra gårdstunet hos Gösta och hustrun Barbro. De tre mycket välkomnande shiatzu-hundarna varav två är utställningshundar, hoppar jämfota på bakbenen. Lugn och fridsam Gösta som vi kommit för att träffa är själv en lugn och fridsam man. Kanske blir man det när man föds på en sån minnesvärd dag.  ? Jag vet att man inkvarterade finska flyktingar i gårdens bagarstuga, berättar Gösta och visar den gamla charmiga stugan. På mamma Adas tid bakades det regelmässigt här både höst och vår, tunnbröd och klådda. Nu är det kanske inte så ofta som den gamla gedigna bakugnen är i drift men det händer. Den gamla stugans virke är slitet av tidens tand på ett vackert sätt. Man kan tänka sig de människor som här fick en fristad undan krigets fasor på andra sidan den östliga gränsen. Att man tog emot flyktingar var självklart, Finlands sak var ju vår. Att känna sig fri är något som denne jubilar värdesätter mycket. I sättet att bo och leva och i jobbet.  ? Jag är hissreparatör för Schindler, reser runt en del i Boden, Luleå, Kalix. Hos er på Kuriren har jag varit några gånger, säger Gösta som tycker att jobbet är bra, fritt. Man är sin egen chef. Firar med de närmaste Sin födelsedag som ju också är den 60-åriga fredsdagen ska han fira med sina allra närmaste.  ? Det blir öppet hus, vi har ju bra med plats, säger Gösta, som har två boningshus på sin gård. Vad han önskar sig i present?  ? Nä inget särskilt, man har ju allt vid mina år, säger han blygsamt men tillägger att han ju inte vet vad familjen kan hitta på. En härligt varm sol strålar ned på det solgula huset på tunet och spoven spelar vårglad på ängarna intill. En tillfreds 60-åring tar en liten rymmarhund under armen och drar in till sin familj. Innan det har vi frågat vad han tänker om framtiden:  ? Man får väl hoppas att vi får ha det fortsatt fredligt i landet, säger han enkelt och jordnära. <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=861837&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: Gösta föddes till ljudet av fredsklockor</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=861838&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: Kriget lämnade sår också i Sverige</A> <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=861839&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Läs mer: Fullkalabalik när Stockholm firade freden</A>

Gösta föddes till ljudet av fredsklockor

När kyrkans fredsklockor ljöd ut över Råneå byakärna den 8 maj 1945 var Vitåbon Ada Groth på väg till BB i Luleå. Och samma dag nedkom hon med sitt andra barn, Gösta.