För Petter talar bilderna ett eget språk
n n n Han sneglar varken åt det broderat konstnärliga eller traditionellt dokumenterande. Petter Engman 30 år nybliven magister i fotografi, göteborgare med rötter i Vitå, gör sin egen grej. n n n Genom kameraögat utforskar han bilder från sin samtid. Bilder som förmedlar känslor och väcker tankar om det som varit och det som kommer, det han lämnat och återvänt till.
- Ja visst skulle jag kunna göra lite "vackrare" bilder och ha med lite mer människor. Men skulle jag ändra mitt skapande då skulle det ju inte bli jag längre, säger Petter Engman som vi träffar när han är uppe några dagar i hembyn Vitå för att hälsa på nära och kära och också lufta kameran lite i omgivningarna.
Han är efter två år på Högskolan för fotografi i Göteborg, en av åtta nybakade magistrar. Innan har han bott fem år i England, där han också tog en kandidatexamen i fotografi på School of Art and Design, vid universitetet i Derby.
Grundkurs i fotografi
Fotografi med konstnärligt skapande och intresserat dokumenterande i den miljö han råkar befinna sig, har intresserat honom i alla tider.
- Fotointresset har alltid funnits hos mig. Från den första instamaticen, via fotoklubben i Råneå, berättar Petter som först hann utbilda sig till barnskötare innan intresset för fotografi, och insikten om att kunna göra något realistiskt av drömmarna, hann ikapp honom på Gotlands folkhögskola.
- Jag gick en grundkurs i fotografi och jobbade också som pressfotograf en sommar där.
Lumpen och jobb ett tag, sedan fick han nys om möjligheten att via ett EU-program få göra praktik i England.
- Jag hamnade på fotoavdelningen på ett spårvagnsmuseum, säger Petter som alltså blev kvar i England i fem år.
Men efter en semester hemma i Sverige kom tanken på att ge hemlandet en chans igen. Och han sökte och kom in på Högskolan för fotografi i Göteborg.
- Man ska ha en projektidé när man börjar där och jag har haft mitt projekt "Homeground" som jag arbetat med, säger Petter Engman som under några år betat av området mellan Jämtön ända upp till Tallberg.
- Sågverksindustrin har funnits i min familj så det finns med, skogsnäringen, till och med timmerflottning har jag dokumenterat genom att intervjua gamla flottare, säger han.
Bilderna han visar, bland annat samlade i en inbunden bok, talar ett eget, lågmält språk. Bilder tagna rakt på, utan krusiduller. Tomma fönster stirrar på en från den nedlagda konsumbutiken, en rostig bensinmack där sista litern tappades för länge sedan. En vemodig bit natur där motorsågens ljud studsat mellan raka furor.
Känslan av Norrland
Under maj och juni har hans material visats i examensutställningar på Konsthallen i Göteborg och senare på Centrum för fotografi, CFF, i Stockholm.
Om framtiden, där bland annat ett samarbetsprojekt med andra fotografer där "känslan av Norrland" ska fångas, säger han:
- Jag kommer förmodligen att frilansa. Skulle gärna kunna tänka mig att kombinera det med någon form av lärartjänst på halvtid. Och tanken är väl att göra en bok.
Att det inte finns några snitslade vägar till den verksamhetsform han helst vill arbeta med, är han medveten om. Söka stipendier och andra bidrag kommer att bli en del av denna dokumenterares vardag. Men han räds inte den snårskog han måste vandra i för att skapa sitt ärliga fotomaterial.
- Nej jag hade kunnat göra det lättare för mig och bli mode eller pressfotograf, säger han och ler.
Så jobbar vi med nyheter