Förra året tillsatte regeringen Indelningskommittén med uppdrag att ge förslag till större och färre regioner. Detta med anledning av att regeringen senast augusti år 2017 kommer att föreslå en ny indelning med färre län och landsting.
Indelningskommittén presenterade i mars sitt första utkast till ny regionindelning. I detta förslag hamnade vårt län tillsammans med Norrbotten, Västerbotten och Jämtlands län i ett så kallat Stornorrland. Kommittén presenterar samtidigt under vilka kriterier de arbetat fram förslaget; jämnstarka regioner, kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling, förmåga att ansvara för hälso- och sjukvårdssystemet inklusive regionsjukvården samt utgå från befintliga samverkansmönster.
Vi instämmer i att dessa fyra kriterier är viktiga utgångspunkter för ett fortsatt starkt Norrland. Vi menar dock att ett Stornorrland inte skulle uppfylla alla dessa kriterier och att Indelningskommittén helt förbisett redan existerande samverkansmönster och andra viktiga faktorer för att lyckas med en regionombildning.
För att på naturlig väg låta nya regioner få fäste är det av yttersta vikt att man arbetar utifrån redan existerande samverkansmönster. Att pådyvla en annan indelning än de som redan finns är att motsätta sig fungerande marknadskrafter till förmån för byråkrati. Ett sådant samverkansmönster är i våra ögon de redan existerande arbetsmarknadsregionerna, vilket finns i vårt län.
En viktig arbetsmarknadsregion för mellannorrlands utveckling är Sundsvallsregionen. Sundsvallsregionen bestående av Hudiksvall, Härnösand, Nordanstig, Timrå, Sundsvall och Ånge är en stark befintlig arbetsmarknadsregion med närmare 200 000 invånare. Även om denna region formellt sett, enligt SCB, räknas som en arbetsmarknadsregion finns ett etablerat samarbete mellan dessa kommuner. Samarbetet startade år 2006 och har under dessa år etablerat sig som en stark marknad och gett regionen stora vinster. Genom kommunsamarbete har man också gjort sig en stark röst i frågor om infrastruktur och andra centrala delar för regional utveckling.
Arbetsmarknadsregioner tar sin utgångspunkt i just arbetsmarknad. Genom samarbete över länsgränser och mellan kommuner har man exempelvis underlättat för arbetspendling, gemensam rekrytering för framtida bristyrken samt opinionsbildat för fler statliga jobb. Indelningskommitténs förslag om ett Stornorrland skulle kapa denna region mitt itu och slå sönder ett fungerande och etablerat samarbete.
Indelningskommittén menar i sitt förslag att genom Stornorrland blir vi ett tillräckligt stort län för att vara likvärdig med andra mer befolkningstäta regioner. I det vissa poänger men även en hel del frågetecken. En region bestående av de fyra nordligaste länen skulle innefatta 44 kommuner. Avstånden mellan de sydligaste och de nordligaste kommunerna är nästan 100 mil. En sådan stor region bäddar för bypolitik - vem i Övertorneå skulle jobba sig svettig för frågor som berör Matfors eller Timrå? Hur många av de eventuella regionledamöterna kommer ens ha varit i de kommuner man kommer att besluta om? Risken är att både bypolitiken och de politiska avståendena ökar.
Vi ska inte sticka under stol med att det kan finnas fördelar vid en eventuell stordrift och ett gemensamt Norrland i frågor som infrastruktur och viss sjukvård. Men det finns en risk med att stordriftsfördelar äts upp av samordningsnackdelar. Det är ingen nyhet varken för oss, indelningskommittén eller medborgarna att de nordligaste landstingen brottas med ekonomiskt underskott. Det finns ingen säkerhet i att de ekonomiska underskotten skulle bli mindre i en stordrift.
Per Wahlberg,
oppositionsråd (M) landstinget Västernorrland
Jörgen Berglund,
oppositionsråd (M) Sundsvalls kommun
Anders Gäfvert,
oppositionsråd (M) Härnösands kommun
Tony Andersson,
oppositionsråd (M) Timrå kommun
Lena Asplund,
riksdagsledamot (M) Västernorrlands län
Eva Lohman,
riksdagsledamot (M) Västernorrlands län