Det var hans farfar P.H. Kauppi som startade butiken i Pajala 1929. På den tiden var det en diversehandel med allt från korv till bensin, till gummistövlar och kläder. Mattias Kauppis pappa, Bengt-Ola Kauppi, kom in i bilden i slutet av 40-talet och efter några år ändrade han inriktning på butiken. Nu var det bara kläder som gällde. – Farsan öppnade även en butik i Kalix 1967. Den drevs där i tjugo år. Och i slutet av 60-talet öppnade han ytterligare en butik, den här gången i Kiruna. Den stängde däremot efter bara några år, berättar Mattias Kauppi.
När tog du över ansvaret för butiken?– 1991 när jag flyttade hem till Pajala från Spanien där jag bott under fyra år.
Var det en självklarhet att ta över Kauppis?– Jag kände nog att det var dags att flytta hem igen, då farsan skulle få ta pension. Så på den vägen är det.
Nu har du drivit butiken i många år, hur skulle du sammanfatta den tiden?– Det har hänt mycket. Befolkningsminskningen är naturligtvis kännbar i dag. Men tittar man tillbaka så har det varit uppåt och många positiva år, inte minst när Northland startade gruvan. Det kändes helt otroligt, tänk att vi skulle få vara med om det här. Men sedan blev det såklart jättetråkigt när den lades ner. Senaste åren har näthandeln märkts av också, det tror jag alla handlare kan skriva under på. Och hela utvecklingen med stora köpcentrum där man koncentrerar massor av butiker och kedjor, ganska amerikanskt, är inte heller till fördel för oss som driver butik. Så för att sammanfatta har det varit en hel del utmaningar.
Men trots det så finns Kauppis kvar. Vad är framgångsreceptet?– Man får helt enkelt kämpa på, även i motgång. Vi har försökt vara ganska aktiva i samband med olika evenemang. Vår marknad är till exempel jätteviktig. Sedan arrangerar vi gemensamma shoppingkvällar alla butiker i Pajala, och det ger resultat. När vardagshandeln blir sämre har evenemanget blivit allt viktigare.
– Samtidigt försöker vi såklart dra ner på alla kostnader. Vi har en stor butik, totalt 240 kvadratmeter, som vi äger sedan lång tid tillbaka. Att hyra lokal på en så här liten ort är svårt, så det tror jag är en stor fördel.
Hur viktig är den personliga servicen?– Jätteviktig. På större orter eller vid näthandel har man inte samma förutsättningar till personlig service som vi har på en liten ort. Här kan kunderna låna hem kläder, prova i lugn och ro. Vi känner våra kunder och vet vad de gillar. Jag kan till exempel se att den där tröjan skulle passa den där kunden, det blir mer personligt.
Ni satsar också på att synas i sociala medier.– Precis! Vi ser att byborna finns där så då vill vi också göra det.
Hur många är ni som jobbar i butiken?– Det är jag och en deltidsanställd.
Vad tänker du om framtiden?– Jag har förhoppningar om framtiden. Jag hoppas att människor, framför allt den yngre generationen, går till butikerna oftare än de gör i dag. Att de förstår tjusningen med att komma ut och träffa människor och inte bara sitta vid en skärm och beställa hem allting. För prisbilden är densamma i butik som på nätet. Om de inte börjar handla lokalt så kommer fler och fler tvingas stänga igen, och då blir orterna väldigt tråkiga. Anledningen till att jag hyser hopp är att vi har sett beteendeförändringar förut, som när postorder kom på 70-talet. Då bläddrade folk i kataloger och beställde hem i stället för att gå i butiker. Men det var inget som bestod utan på sikt tappade postorder och butikerna kom igen.
– Vi har trots allt många stamkunder och ser att det finns chanser att det här ska räta på sig, man måste bara ge det lite tid.