Utsikterna för att vi ska klara det internationella klimatmålet om att uppvärmningen ska begränsas till under 2 grader ser mörka ut. Men forskare har sedan länge börjat fundera på om det istället går att minska mängden koldioxid i atmosfären med olika teknologier och metoder. Sådana lösningar skulle kunna backa den globala uppvärmningen.
Ett paraplybegrepp för olika metoder att minska solens reflektion på jorden är "solar radiation management". En av dessa går ut på att öka molnens reflekterande egenskaper, genom att göra dem ljusare. För att göra molnen ljusare kan man spraya små droppar av havsvatten in i molnen. En annan metod är att skicka upp sulfatpartiklar i stratosfären som sedan reflekterar solljuset bort från planeten. Riskerna är dock betydande och det finns även många frågetecken kring vem som ska göra detta och om det ska vara tillåtet för en enskild stat att pröva metoden utan godkännande från andra stater.
Gunilla Svensson, professor i meteorologi på Stockholms universitet, beskriver molnmetoden.
– Fler partiklar betyder vitare moln som reflekterar solstrålning effektivare, och det finns metoder för att öka antalet partiklar. Bäst effekt får vitare moln över hav på låga latituder. Hav är mycket bra på att ta upp solstrålning.
– Metoden är väldigt riskabel. Ändrar du på något kommer det att ändra andra saker, det blir en kedjereaktion som vi inte vet var den slutar.
Hon säger att det även finns idéer om att skicka upp stora rymdspeglar. Om metoder som dessa skulle börja tillämpas behöver de upprätthållas i all evighet för att effekten ska kvarstå, menar hon. Om man istället för att minska utsläppen av växthusgaser använder dessa tekniker och sedan slutar så skulle klimateffekten under kort tid bli stor eftersom mer koldioxid samlats i atmosfären.
Andra metoder går ut på att minska mängden koldioxid i atmosfären och därmed sikta in sig på roten till problemet. Det finns tekniker som suger upp koldioxiden och sedan förvarar den, men dessa är nuläget inte särskilt effektiva. Det finns också andra metoder som bygger på att använda organiska material för att påskynda den naturliga bindningen av koldioxid. En sådan idé är att strö silikatstenar på jordbruksmark. En annan är att använda haven på olika sätt, exempelvis genom koldioxidbindande alger. Ytterligare en metod är att använda det fenomen som pågår naturligt, där kallt vatten i djupet av haven strömmar upp till varmare vatten. Ur denna process kan energi utvinnas. Men forskare har också undersökt om man kan utnyttja kallvattnet som innehåller fler mikroorganismer för att binda mer koldioxid.
En tredje metod kallas "bio energy with carbon capture and storage". Detta är ett paketlösningsförslag som dels innehåller en idé om hur energi kan utvinnas och dels lösningar på hur man kan göra utsläppen negativa genom att dra koldioxid ut ur atmosfären för att sedan förvara den. Metoden går ut på att odla någon typ av gröda som man sedan eldar upp för att producera elektricitet. När grödan eldas upp och blir gas skiljer man koldioxiden från luften och med hjälp av högt tryck pressas sedan koldioxiden till flytande form. Vätskan kan sedan förvaras. Växterna drar åt sig koldioxid och desto mer växter som odlas och bränns på detta sätt, desto mer koldioxid fångas från atmosfären. Men liksom för de andra metoderna, nämnda ovan, finns frågetecken. För att odlingen av grödorna ska ha någon betydande effekt behövs enorma ytor. Och hur går den ekvationen ihop när det samtidigt behövs odlas mat?
Xiaoyan Ji, är professor i bioenergi på LTU, hon säger att det kommer att vara en nödvändighet att använda sig av denna typ av teknik. Men som med allt annat är det en fråga om kostnad.
– Först har vi en kostnad för transport av koldioxiden och sedan för förvaring, säger hon.
Hon berättar att det talas om att Norge skulle kunna vara ett lämpligt land för förvaring av vätskan.
Det finns andra pågående projekt som exempelvis "Blue carbon restoration", som syftar till att restaurera kustmiljöer som har en naturlig förmåga att binda koldioxid från hav och luft. Exempelvis lagras koldioxid i mangroveträd, sjögräs och saltängar.