Planen var att svenskarna skulle köra aggressivt och försöka undvika segkörning med spurtstrid som avslutning.
Men när Johan Olsson startade sin otroliga körning trodde även landslagstränarna att han gick för tidigt.
Det ska inte gå att köra så hårt, så länge.
Livlinan hette till en början Dario Cologna, men när schweizaren föll trodde inte jag att Olsson skulle orka dra ensam länge till.
Vad fel jag hade. Och vad skönt att jag hade det.
Johan Olsson är åkaren som vilat sig i form under inledningen och avstod skiathlonloppet, där han ansågs ha medaljchans. När han sedan väl kom in i mästerskapet gjorde han med att ta tre raka medaljer - med drömavslutningen på femmilen som kronan på verket.
Jag har inte sett något så imponerande någonsin, inte live i alla fall.
Och vem kan säga att Petter Northug är mästerskapets kung nu? Inte jag i alla fall.
Johan Olsson är kung. Han är för alltid inskriven i historieböckerna. Och hade jag varit 20 år yngre hade definitivt en affisch med honom åkt upp på väggen.
På studs.