När Lisa Tingstad Solsona och Sebastian Nyberg planerade för barn flyttade de till Karlsvik utanför Luleå. De trivdes jättebra i sin lägenhet men drömmen om ett eget hus växte sig allt starkare. Sebastian och Lisa hade fått en bebis och gick på husvisningar ”överallt”, bland annat Ersnäs, Norrfjärden och Södra Svartbyn. De förlorade budgivningar och började nästan ge upp hoppet.
– Vi hade sett det gamla missionshuset i Unbyn på Hemnet, men bara skrattat åt det. Det fanns varken vatten eller avlopp och var ett totalt renoveringsobjekt, säger Sebastian.
Men när Lisas fingrar återigen scrollade genom utbudet av hus fastnade hon vid missionshuset.
– Jag var på besök hos släktingar i Norge med lilla Vally och kände att vi ändå borde ge det här huset en chans, men det krävdes lite övertalning av Sebastian.
När paret steg in genom dörren till den stora kyrksalen och solen flödade in över alla kyrkbänkar som stod i rader framför predikstolen föll de handlöst.
– Vi blev helt tagna och båda gick bara runt och log, ja man kan säga frälsta av det vi såg, säger Lisa när hon minns känslan från det första mötet med huset där bybor gift sig, firat julotta och haft dopkalas.
Långt innan hon visste att familjen skulle bosätta sig i ett missionshus hade Lisa börjat samla på tavlor med religiösa motiv. Nu har dessa hittat hem.
De fick huset för 500.000 kronor, en bråkdel av vad alla andra hus de sett gått för. Å andra sidan fanns det en hel del att göra och det var bara att kavla upp ärmarna.
– Utan hjälp från släkt, vänner och snälla bybor hade det aldrig gått. När den största limträbalken skulle upp krävdes nio personer, säger Sebastian, som själv är snickare och ägnat varenda ledig stund åt renoveringen.
Första sommaren tillbringade den lilla familjen i en husbil på tomten. Vatten fick de låna av grannen och när det var dags att tvätta åkte de hem till lägenheten i Karlsvik.
– Vi bodde i husbilen för att jag och Vally i alla fall skulle få se lite av Sebastian. Jobbigast var det när det regnade då vi satt i husbilen och Sebastian stod på en byggställning i ösregnet. Det var en prövning, men vi är fortfarande ett par, skrattar Lisa.
Under två års tid har den stora renoveringen pågått och då har allt i huset renoverats – källargrund, golv, isolering, väggar och tak ute och inne, fönster, el, vatten och avlopp, tapeter, kakel, kök, badrum. Ja, allt är nytt.
Några kyrkbänkar, takarmaturer och en orgel vittnar om vad huset en gång hade för funktion, men altaret är rivet och i den 62 kvadrat stora salen inryms nu ett generöst kök med kamin och vardagsrum i öppen planlösning.
– Vi har inte ändrat planlösning eller storlek på fönster. Vi har bara lagt till en glasad pardörr mot altanen. Vi fick sänka taket lite för att skapa en inredd övervåning, men takhöjden är fortfarande nästan tre meter, säger Sebastian, som också valt att behålla timringen synlig på övervåningens väggar och tak.
När familjen äntligen kunde flytta in i sitt drömhus återstod fortfarande en hel del jobb, men nu är allt i det närmaste färdigt.
– Känslan när vi kunde bjuda hem våra vänner på middag, utan att de behövde komma i byggoveraller, var oslagbar. Vi trivs otroligt bra i vårt hus, men det har kostar både i pengar och arbetsinsatser. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi fått och för det fina välkomnandet av byborna. Här har världen blivit mindre men vi har precis allt vi behöver.