Luleåbandet Hamngatans dansanta indiepop/rock intog en av Umeå Opens mindre scener på fredagskvällen. Bandet sticker ut ordentligt med tydligt markerade gitarrfigurer,
tunga trumbeats och Rasmus Winblads stämningsskapande sång. De utmanar gärna musikaliska konventioner bland annat genom att låta gitarrfigurerna konkurrera om utrymmet med sången (utan att fördenskull bli svårlyssnade och påfrestande).
Medlemmarna i Hamngatan såg genuint nöjda ut när det visade sig att ett hundratal festivalbesökare hade flockat sig kring scenen (Fibes, Oh Fibes och Invasionen spelade samtidigt). Visst, här fanns en del bekanta ansikten och närmast sörjande från Luleå – men helt klart också sådana som var ute efter att upptäcka något nytt. Få som hört dem kommer att bli förvånade den dagen då Hamngatan blir ett välkänt bandnamn.
Det verkar som att gänget endast fick en halvtimmes speltid på Nemiscenen, men det räckte gott och väl till att ge ett smakprov på vad gänget klarar av. Dessvärre är scenen i fråga en trång plats, så det fanns inga större möjligheter till att ge någon avancerad scenshow.
I mellansnacket berättade Winblad att Umeå stulit många av hans vänner. Vilken tur att vi verkar få behålla Hamngatan.