Det är den 26 februari 1983. Carola vinner den svenska schlagermelodifestivalen med Främling. <br>Resten är historia. <br>Hon blev störst.<br>Sedan blev hon nedgraderad.<br>Nu är hon kult och det är fredagskväll på Kirunafestivalen. Framför stora scenen står publiken och väntar, till brädden fylld av förväntningar. <br>Och troligen blev ingen besviken. Carolas jubileumsturné, för att fira sina 20 år som artist, brakade loss och gjorde succé. <br>Carola är mer kaxig och mer självklar än någonsin. ?Det här är min show? som hon själv uttrycker det i början av konserten. Och visst kan hon få vara kaxig. För det finns nog ingen annan artist som kan kan sjunga ?det bor en geisha i mig? och samtidigt behålla sin självrespekt. <br>Carola inleder sitt återtåg med Säg mig, en klassiker från hennes första album Främling. Många är de 1970-talister som slitit ut denna vinyl, ståendes mimandes framför spegeln med hopprepet i högsta hugg. <br>Och det är just klassikerna som väcker mest känslor och engagemang hos publiken. Dängor som Mickey, Det regnar här i Stockholm och Fångad av en stormvind skulle gå troligen gå hem oavsett framförandet. När Carola kör ett medley på Gloria, Tokyo och Tommy tycker om mig, dessutom iklädd kläder hämtade ur 1980-talets garderob, då finns det inga gränser för publikens uppskattning. Vi får till och med uppleva de fantastiska ?Carolastegen?. Ni som följt Carolas koreografiska karriär vet vilka undertecknad menar.<br>Men vi får även ett smakprov på Carolas nyare reportoar. Den på radion flitigt spelade När löven faller genomförs lågmält med Carola sittandes på en barstol. Och under discolåten I believe förvandlas scenen till en latinoinspirerad eldshow. En grande finale värd namnet. <br>Till sin hjälp på scenen har <br>Carola sju musiker, tre körsångare och fyra dansare. Fyra dansare som för övrigt kanske tar sig själva på lite för mycket allvar emellanåt. <br>Men det är, trots tillfälliga avbräck i flytet, en tät och häftig show som vi får uppleva. Kanske är det lite för mycket strass. Kanske är det lite för mycket heliga budskap. Kanske är det lite för mycket clowneri över dansarna. Men det gör inget så länge Carola står där hos står och gör det hon gör. För sången sitter, till och med ekot i Tommy tycker om mig, och Carola bjuder på sig själv. Vid flera tillfällen går hon ner till den Carolatörstande publiken och visar därigenom sin ödmjukhet och tacksamhet emot fansen.<br>När det är dags för det tradi-tionsenliga extranumret kommer det som alla väntat på. <br>Ur högtalarna ljuder Bibi Jones numera bevingade ord: ?Jag önskar att du blir en stor idol för hela världens ungdom? och följs av Främling. <br>Då lyfter himmelstaket i Kiruna. <br>Kör och dansare har på sig den gula Caroladräkten, dock utan det trendskapande trähalsbandet, och slutposen är precis som den var då. <br>Cirkeln är sluten. <br>
