Plastvettar i lä lockar sjöfågel under höstjakten
nnn På en del platser längs Norrbottenskusten är sjöfågeljakten med vettar en stor jakt. När väder och fåglar samarbetar blir det spännande timmar vid havsstränderna. Men även då oddsen inte de allra bästa, kan det komma någon fågel.
Bröderna Daniel och Fredrik Holmgren är två av de jägare som gärna ägnar sig åt sjöfågeljakten under september och oktober.
- Vi ses vid båtuppdraget vid Trundöbron vid halv sex, sa Daniel på telefon kvällen före jakten.
Fäller i lä
Sjöfågeln flyger ofta bra en stund direkt på morgonen. Därför är det bäst att ha klarat av både båtturen och att ha lagt ett eller ett par dussin vettar innan det blivit alltför ljust. Därav tiden.
Vettar är konstgjorda lockfåglar. Ibland flyger de riktiga fåglarna bara över dem, ibland landar de hos plastfåglarna. Ibland bryr de sig inte alls.
Varför de gör det ena eller det andra är ett evigt diskussionsämne. Men en del regler finns. Vissa platser är bättre än andra i en viss väderlek och fågeln fäller gärna i lä.
22 vettar
Daniel och Fredrik har redan resonerat runt morgonens vind och val av jaktplats när de kommer till mötesplatsen. Det är den 7 oktober och det viner i björkarna av en nordvästlig vind. Daniel förklarar att vinden egentligen är lite för stark.
- Men nog borde det komma någon fågel ändå.
Platsen för jakten blir en ö på Trundöns jaktmarker. Han berättar att det flugit bra med fågel där föregående dag. Mest knipor, men även en del sjöorrar.
Fredrik kör båten dit och i halvmörkret syns en liten stenig ö med några björkbuskar på, strategiskt placerad i ett större sund.
Daniel och Fredrik lägger 22 vettar i tre strängar; en ut till vänster i lä, en rakt fram samt den tredje till höger ut i sundet. Vid kvart över sex är vettarna lagda och ett maskeringsnät uppspänt framför jägarna.
Sjöorren en favorit
Men det dröjer innan det händer något.
Först ut är tre sjöorrar som kommer simmande runt en udde långt ner i vind, men som i förvånandsvärt raskt tempo simmar närmare.
- Sjöorrar är nästan de godaste av allihop, konstaterar Fredrik.
Det bådar inte gott för de tre simmarna. De gör dock inte misstaget att simma in till vettarna utan passerar på säkert avstånd.
Strax efteråt visslar det till av knipvingar. Två knipor kommer med vinden inifrån Svartöhållet och när de ser vettarna viker de brant in mot dem för att fälla. Fredrik får den första men den andra kommer undan.
Morgonen fortsätter lugnt. Först efter ett långt tag kommer en flock gräsänder inifrån fjärden, långt ut från land. Att de varska fåglarna skulle göra misstaget att komma i skotthåll är rätt osannolikt, så de väcker inte så hög beredskap.
Nytt försök
Men så får de sällskap i luftrummet. Ungefär 15 knipor kommer in mot vettarna i hög fart.
En fint utfärgad hane går in för landning och får Daniels första skott. En hona ur flocken flyger över gömslet och han tar den också.
Resten av morgonen passerar stilla. Senare, när vettarna är bärgade och ligger i båten, börjar bröderna planera nästa morgon. Vinden ska mojna och molnen lätta lite.
Under dagen bestämmer de sig för att prova ett nytt ställe. De är överens om att det borde vara bra. Eller som Daniel återger Fredriks ord när jag pratar med honom senare på kvällen:
- Jäklar vad jag längtar till i morgon!
Så jobbar vi med nyheter