På Bodentravets sista tävlingsdag för året säkrades Hanna Olofssons titel efter fem körda lopp. Sandra Erikssons titel på Skellefteåtravet var klart sedan länge. Det var historiskt i flera hänseenden. Att två kvinnliga kuskar vinner Championatet i Norrtravet (samlingsnamn för de bägge travbanorna), att Eriksson förvarade sin titel och att Olofsson vann såväl kusk– som tränarchampionatet.
Men vägen till framgång har väl inte varit helt utan problem för de bägge.
– Historiskt så är det här en gubbsport så enkelt är det, men jag märker inte så mycket själv. Jag hör inget även om det kanske snackas bakom min rygg så är det inget jag kan göra något åt, säger Hanna Olofsson.
Men enligt Eriksson så finns det en sak som redan i dag verkar ha blivit en grej som borgar för att fler tjejer törs pröva på att ta ett steg in i den så mansdominerade travvärlden.
– Travskolan har vuxit jättemycket efter ”Stjärnkusken” (en TV4-produktion där kändisar tävlade i trav) och det känns definitivt som ett fall i rätt riktning, säger hon.
Hur kan era Championatsegrar hjälpa fram andra tjejer i travet?
– Det är viktigt för det bevisar att tjejer kan lyckas lika bra som grabbarna. Jag hoppas att fler tjejer ser det och tänker att om de kan så borde jag också kunna.
I travsverige så är den stora massan män. Endast tre kvinnor återfinns på topp 50 i landet förutom Eriksson så är det Jennifer Tillman och Kajsa Frick. Hanna Olofsson placerar sig som 56:a på listan.
Kommer det bli fler tjejer inom travet?
– Det tror jag för redan nu känns det som att det händer väldigt mycket. Det går inte fort för det finns fortfarande ett genustänk där ägarna vill ha en manlig kusk även om det finns ett par som kanske vill ha en kvinnlig så är det inte i samma utsträckning, säger Olofsson och fortsätter:
– Å andra sidan så måste inte alla gilla samma sak.
Att det finns fördomar inom travet håller Sandra Eriksson med om, men hon tror också att klimatet på banan kan vara en bidragande orsak till att det finns så få tjejer i sporten.
– Jo fördomar finns absolut, men det är betydligt mycket färre nu än tidigare. Det är en del hårda ord ute på banan, men det är bara att skaka av sig. Jag tror att det finns tjejer som slutar med trav för att det är som det är, säger Eriksson.
Hur tar man som kusk en utskällning?
– Du måste ha skinn på näsan och inte gå hem och grina så fort du får en utskällning för oftast så låter det värre än vad det är. Jag har fått skäll och då har det handlat om jag ska ha gjort något fel. Det är en skola för du gör fel hela tiden i början och det är fostrande att få veta felen, säger Olofsson.
Har du haft problem från ägarsidan för att du är tjej?
– I början var det ett litet problem och under min tid som lärling så märkte jag att ägarna hellre satte upp en kille i stället för en tjej. Det handlade om att visa vad man kunde och nu är det inte ett problem längre, säger Eriksson.
De avgörande tävlingsdagarna då de bägge säkrade sina Championat såg helt olika ut. För Olofsson så handlade det om att hålla de jagande, Jan Norberg och Claes Sjöström, bakom sig medans Sandra Eriksson behövde plocka in en seger och andra placering på den ledande Jan Norberg.
– Det började med att jag vann första loppet (Global Sience), men sedan körde jag galopp med storfavoriten (Danceintehdark Ås). Sedan blev det galopp igen, men trots det knep vi en andra plats. Jag minns att jag fick bära honom (Foajé) hela vägen. Jag ville verkligen ha det där andra priset som skulle räcka till championatet.
Går det att beskriva känslan när du skar mållinjen?
– Det kändes i magen och det var som ett rus sedan blev jag blev varm i hela kroppen. Givetvis var det något som påverkade mig på slutet även alla lopp är lika viktiga så var det svårt att inte hålla ett öga på championatstriden, säger Eriksson.
Olofsson sista tävlingsdag blev helt segerlös, men när Mooncake med Jan Norberg galopperade i det femte loppet försvann det sista hotet mot Olofssons titel. Olofsson ledning på fem segrar före sista dagen höll därmed.
– Jag sa redan på morgonen samma dag när vi satt och fikade att ”i dag ska vi skriva historia” så det var skönt att det blev så, säger Hanna Olofsson och fortsätter:
– Jag var mera stressad under förra tävlingsdagen då jag var avstängd. Fast det går aldrig att ta ut något i förskott även om det skulle mycket till sista dagen.
Att det blev just Hanna Olofsson och Sandra Eriksson som blev de två första kvinnliga Championaterna i norra Sverige är kanske inte så konstigt. Det är nämligen så att de är barndomskamrater och trots att bägge två har lite svårt att sätta fingret på varför de har lyckats så kanske det finns en förklaring.
– Hanna är en av mina allra bästa vänner och jag gläds verkligen med henne. Jag tycker det är jättekul att det går så bra det gör för oss bägge två, men varför det har gått så bra är svårt att säga. Jag tror att både jag och Hanna (Olofsson) är väldigt målmedvetna.
– Att vi känner varandra är nog mer en tillfällighet. Jag tror mera att det handlar om att jag i alla fall har fått en uppfostran där jag alltid har fått veta att jag kan lika bra som någon annan, säger Olofsson och fortsätter:
– Jag tror att största nyttan vi har haft av varandra är att vi har haft någon att bolla idéer med.
Hanna Olofsson driver ett eget stall och hon erkänner att det inte alltid bara är roligt.
Vad är svårast?
– Det är mycket. Det är svårt att ha is i magen samtidigt som det är en stress att producera bra resultat. När det handlar om träning så handlar det om att hitta var gränsen går. Det gäller att inte tömma hästarna de måste gilla träningen både under och efter.
Vad är värst?
– Jag är ruggigt insnöad på det här trots det älskar jag inte att rengöra boxen på morgonen och även om jag inte gör det så ofta längre så är det inte min favoritsysselsättning, men jag vill att det ska vara fint när hästen kommer till sin box.
Allt sammantaget innebar att de två nordligaste travbanorna i Sverige blev de enda med kvinnliga Championatvinnare.