Bodentravet slog under lördagen upp grindarna till en fullspäckad hästdag. Under dagen ska nio lopp genomföras, men den här gången är travet endast öppet för ponnyerna. Många har rest långväga för att delta i vad som för några är ett av de sista loppen för säsongen. Kuriren hittar Moa Säll i ett av stallen, hon förbereder sig inför lopp tre, och hennes första start för dagen.
– Jag ska bara köra tryggt och stadigt i det här loppet, säger hon.
Moa har haft gotlandsrusset Love is sedan hon var elva år, nu är hon 18 och ekipaget kan varandra utan och innan. Moas största utmaning är att försöka få sin kamrat att hålla sig till trav under hela loppet utan att gå över till galopp, även om det helst ska gå så snabbt som möjligt.
– Då får man en sådan energikick. Det är de ögonblicken man sliter för hela vintern.
När Moa fick sin ponny för sex år sedan var hon inte insatt i trav utan hade fastnat för ridningen. Efter att ha testat på körningen bytte hon inriktning, även om hon fortfarande rider för att träna hästen på olika sätt.
– Jag halkade in på ett bananskal. Utan henne skulle jag inte gjort det här.
Det är tillåtet att köra gotlandsruss fram till att kusken är 25 år, och ponnyn får tävla till den blivit 18 år. Moa kommer att fortsätta starta lopp med Love is så länge båda tycker att det är roligt, och än så länge verkar de ha ett tag kvar.
Hur är känslan efter ett riktigt bra lopp?
– Då gråter jag glädjetårar, gärna länge också. Jag tror hela klubben vet när det gått bra, säger Moa Säll och fortsätter: – Man kämpar så mycket året runt, det är de stunderna som gör att det är värt det.
När Moa och Love is beger sig mot travbanan möter vi Alice Sjölin, och ponnyn Tore som rest till Boden från Sundsvall. De har precis vunnit sitt lopp. Alice har kört trav i två år, och är nöjd med dagen. Hon vet vad hon tänker satsa på när hon blir vuxen.
– Jag ska föda upp shetlandsponnyer.