Det var vid 18-tiden som Axel Alanentalo och tre kompisar skulle klättra under bron, inte på räcket som först sagts, mellan Övertorneå och Finland. Han råkade trampa snett och hamnade i det iskalla vattnet i älven.
– Jag hade vatten upp till halsen och huvudet var aldrig under vattenytan. Med händerna fick jag tag i ett litet isblock och lyckades komma upp på det, berättar Axel Alanentalo, som fick tillbringa natten på sjukhuset i Sunderbyn.
Då Kuriren träffar honom är han tillsammans med sin mamma Johanna Alanentalo hos goda vänner i Luleå och väntar på transport hem till Övertorneå.
– Givetvis var jag rädd, säger Axel Alanentalo, som först säger att han inte minns så mycket av vad som hände.
Han berättar dock att stod på knä på det lilla isflaket och att han var ordentligt nedkyld efter doppet i älven.
– Jag darrade och tänderna skakade. Isflaket stötte ihop med andra isflak och det kom upp vatten på det, berättar han.
Han förstod snabbt att räddningen var på gång. Det var kompisarna som ringt efter hjälp och från sitt isflak hörde han sirenerna från räddningsfordonen.
Han såg också hur någon gavs sig ut i älven för att rädda honom. Det var deltidsbrandmannen Jonas Åkerholm, som for ut i älven på en så kallad hansabräda.
– Men jag trodde aldrig att han skulle hinna fram. Han ropade att jag skulle sitta stilla, fortsätter Axel Alanentalo.
Cirka en kilometer nedströms bron fick Jonas Åkerholm tag på honom och han lyckades kliva på brädan. De kom de iland på en liten holme i älven. Sedan undsattes de med en båt från den finska räddningstjänsten. Sedan kom en svensk ambulans över till finska sidan och transporterade honom till Sunderby sjukhus.
– Jag känner inte Jonas sedan tidigare. Han är givetvis våran hjälte och vi är skyldiga honom ett stort tack, säger mamma Johanna Alanentalo, glad över att det trots allt slutade lyckligt.
En väninna till henne ringde och berättade om dramat som pågick i älven och att Axel satt på ett isflak som drev i älven.
– Jag åkte direkt till bron och såg brandbilar och två ambulanser. Givetvis blev jag livrädd, säger hon.
Hon beskriver Axel som en väldigt lugn kille och med bra fysik.
– Han är en hockeykille och tränar mycket. Kanske därför det gick så bra, säger hon.
För bra gick det. Han hade 35 graders kroppstemperatur, men återhämtade sig snabbt.
– Han hade inte svalt något vatten och läkaren konstaterade att det inte var någon fara. Vi fick sova över på patienthotellet och nu ska vi åka hem till Övertorneå, säger Johanna Alanentalo.
Och Axel har lovat sin mamma och alla andra att aldrig mer klättra under bron.