För några veckor sedan publicerade vi Mikael Niemis krönika "Jag vägrar vifta med vår flagga". Den blev snabbt en av de mest lästa och delade texterna och förblev det under en tid framöver.
– Jag har fått mycket synpunkter, de som hör av sig håller ju med och sedan finns det självklart många som inte gör det. Det är ett engagerande ämne och det är jättekul att den här krönikan stod sig an. Det visar hur viktig och stor den här frågan om vilka tornedalingar är för folk. Man är engagerad i vilka vi är, säger Mikael Niemi.
I krönikan lyfter Mikael Niemi fram ett stärkt självförtroende hos tornedalingar efter att ha fått minoritetsstatus 1981, men även splittring och maktkamp. Osämjan är en av anledningarna till att han vägrar vifta med tornedalsflaggan som togs fram 2007 av föreningen Meänmaa, och skrev att han hellre viftar med en trasmatta.
– Det jag blir mest arg över är flaggan som togs fram utan förankring bland folket av ett gäng gubbar i Haparanda. Det är många som har gillat just stycket med att byta ut den mot en trasmatta. Det är inte bara skoj, men den är så typisk för kvinnans roll i Tornedalen som är precis lika stark som männen historiskt.
I krönikan skriver han att konsekvenserna efter att ha blivit en minoritet ses hos tornedalingar än idag med splittring och maktkamp "Just nu tas det fram två konkurrerande lexikon på meänkieli. I stället för att samarbeta kring en gemensam ordbok, så ödslar vi våra resurser på ett tragiskt sätt." exemplifierar han.
– Det har kommit att handla så mycket om prestige, och att hamna i historieböckerna som meänkielis Elias Lönnrot som har haft störst betydelse för det finska skriftspråkets utveckling, säger Niemi.
Föreningen Meänmaa erbjöd sig att utfärda pass till de tornedalingar, då med kravet att man talade meänkieli och kunde visa på lokal släktanknytning via exempelvis finska efternamn i släkten.
– För mig är det inget krav att man ska kunna meänkieli för att vara tornedaling. I sådana fall skulle ingen i vår yngre generation skulle vara tornedaling då vi inte har lärt våra barn finska eller meänkieli och tornedalen skulle dö ut, säger Niemi.
Niemi säger att Tornedalen fortfarande är starkt präglat av den finska kulturen, bastutraditionen, mentalitet, byggnadskonst och genetiskt kommer vi österifrån och att det är något vi ska vara stolta över.
– Men det gör oss inte bättre. Men vi är inte heller sämre. I den reaktionen där det antyds att vi är lite bättre, särskilt de som kan finska och som är födda här och har släkt här, tror jag framförallt att det är bland den äldre generationen som har känt sig missade under sin barndom och uppväxt.
Att ha blivit förtryckta och illa behandlade i sina tidiga år tror Niemi kan ha skapat en bitterhet som idag visar sig.
– Det är bara den reaktionen jag kan tänka mig att detta handlar om. Att man vänder på förtrycket och blir själv en förtryckare, att ifrågasätta andras ursprung och kränker vidare istället för att öppna sig.
– Alla vi som bor här är tornedalingar oavsett om man är från Burma, Stockholm eller Savolaksi. En del vuxna har bott här i 30 år men har fötts någon annanstans. Är de mindre tornedaling än de ungdomar som har vuxit upp här?
Mikael Niemi är själv uppvuxen i Pajala, och flyttade till Luleå under några år för att sedan återvända hem igen. I sin megasäljande bok Populärmusik från Vittula som även filmatiserades beskriver han just Pajala under uppväxtåren. Tankar, lukter, känslor och upplevelser. Människor han stötte och och människor som försvann men i skönlitterär komik och dysterhet och kärleken till Tornedalen.
– Vad är det som gör att vi väljer att bo här och att de som flyttar längtar tillbaka? När man tittar ut genom fönstret i maj och ser att det snöar? Det är något med älven, skogen, människorna och blandningen som gör det speciellt. Och känner att man hör samman om man kommer från Tornedalen.
Att ha rätt är inget han eftersträvar säger han och välkomnar andra tankar och funderingar kring vad det betyder att vara en tornedaling.
– Det är bara bra om man börjar fundera på vad tornedalen är för en själv och tänka framåt istället för att skälla och ifrågasätta vad Tornedalen är för någon annan. Vi blev en monoritet genom regeringens beslut och vi håller fortfarande på att utvecklas, säger Mikael Niemi.