Jazzakrobatik öppnade festivalen
Årets Kalottjazz & bluesfestival fick en fartfylld öppning när Lenni-Kalle Taipale Trio äntrade scenen i Joentalo, Torneå. Rytmiska krumbukter och stor dynamik med virtuosen som givit namn åt gruppen serverades åhörarna.
Speltekniken är bländande och framför allt lekfullheten för tankarna till just underbarn. Trion är tajt och följer Taipale i hans utvikningar med uppenbarligen stor vana. Allt fokus är på bandledaren och basisten Ari-Pekka Anttila koncentrerar sig hela tiden på Lenni-Kalle.
Till dottern
Rytmiskt samspel, lekfullhet och explosivitet kännetecknar konserten som lockat ett fullsatt Joentalo i Torneå.
Ett avbrott i det explosiva uttrycket är balladen som namngivits och tillägnats Lenni-Kalle Taipales dotter "Lumia" (med reservation för felstavning). Den stolte fadern berättar att dottern nu är bättre än honom på att tala svenska i det för övrigt underhållande mellansnacket. Det är inte jazzpubliken bortskämd med, direkt.
Dotterns ballad har ett vackert drömskt tema som Taipale framför på ett gammalt hederligt Fender Rhodes piano.
Koncentrerat blundar han och smeker fram tonerna ur det gamla instrumentet, mycket vackert helt enkelt.
Rytmövningar
Efter balladen hoppar den helt vitklädde Taipale över till flygeln och drar i gång ett furiöst, rytmiskt intro. De övriga bandmedlemmarna avvaktar och plötsligt slutar Taipale och säger:
- Vad säger ni grabbar, ska vi dra i gång mopeden?
Då startar låten som är utav de svettigare uppvisningar på pianoakrobatik som undertecknad hört på länge. Taipale formligen studsar på pianostolen och flygeln måste garanterat stämmas om till nästa konsert. Rytmpunkteringar och accenter framförs samspelt och utan att någon snubblar och spelglädjen är påtaglig.
Kaffepaus
Då plötsligt avslutas låten och Lenni-Kalle Taipale utropar paus för kaffe och bulle, för vi är ju ändå i Finland.
Längre än så kunde inte Kurirens utsände stanna, men det kändes som en helkul start på den 23 Kalottjazz & blues festivalen.
Så jobbar vi med nyheter