– Det är väldigt mycket folk här, konstaterar Röda korsets verksamhetschef på boendet, Marika Kurth.
Flera gånger har de fått tacka nej till att ta emot fler till boendet några kilometer utanför Torneås centrum. Det är nog befolkat som det är. Det kan Inam Hamad hålla med om.
Inam bor i Torneå tillsammans med sin 22-åriga dotter Rand och sin 16-åriga dotter Ban. De har turen att bo själva i deras rum, ändå tycker hon att det kan vara lite trångt.
– Tre kvinnor i samma rum – det blir lite trångt. Men vi har det ändå bättre än många andra, säger hon.
De har fått köpa en påse med kläder för en euro och Röda korset är på plats för att assistera den som behöver hjälp. Men allt går inte att få hjälp med innan man fått asyl.
– Jag ramlade och slog i tanden, säger Inam och drar upp överläppen för att visa skadan.
– De hämtade en doktor, men sa att det skulle kosta 3 000 euro att göra något åt, så jag får låta det här vara.
Efter tre veckors flykt kom Inam och hennes döttrar till Kemi 1 september, på yngsta dotterns födelsedag, där de fick skriva in sig hos polisen. Bakom sig har de dock lämnat hennes man, Mahdi. De hoppas att deras asylprocess ska gå fort så att han kan komma till dem snart.
– Om Gud vill (inshallah) får vi ett riktigt boende snart så att vi äntligen kan få känna oss mänskliga igen. Även om det är bra nu så är det lite som att vara i ett fängelse. Jag vill börja lära mig språket och jobba, säger Inam Hamad.