Lena vågade inte stanna hemma

Äntligen har hon blivit sjukskriven, så att hon kan koncentrera sig på att bli frisk. Och vilken tur att det var just stroke hon fick, så att hon inte hade varit sjuk men ändå blivit ifrågasatt av försäkringskassan och inte beviljats sjukpenning. Så resonerar Lena Brännström när hon sitter hemma i sitt kök i Töre. Många hajar nog till och undrar vad som kan ligga bakom ett sådant resonemang, som Lena Brännström för. Tappar orden när hon pratar På en tavla intill spisen i hennes kök finns alla veckans dagar uppritade. Intill varje dag sitter små magneter uppsatta med bilder. Bilderna visar en kvinna som tvättar, städar, vilar och handlar. Det är påminnelser om vad hon ska göra dag för dag under veckan. Hon har även fått programmera in en påminnelse i mobilen om att vi ska komma. Det måste hon göra nuförtiden. I bland tappar hon orden när hon pratar. Det är en av sviterna efter stroken. Hon berättar att huset snart ska säljas. De orkar inte ta hand om det längre. Hon börjar förklara hur det kom sig att hon var tillbaka på sitt jobb, bara två dagar efter en fastställd stroke. - Man orkar inte i längden, att bråka med försäkringskassan, menar jag. Då går man hellre och jobbar, tills man stupar i stort sett. Jag var nog rädd för försäkringskassan, jag var rädd att de inte skulle godta en sjukskrivning. Det drar undan mattan för en, hela världen rasar. Man är helt maktlös, helt maktlös när man är i den situationen. Fast i efterhand kan jag tänka, vilken idiot jag var! Jag måste ha varit fullständigt tokig som gick och jobbade, säger hon. För många år sedan råkade Lena Brännström ut för en ridolycka. Efter det fick hon mycket stora problem med smärtor i nacke och rygg. Hon arbetade tidigare i Törekiosk och även som städerska. Problem med nacke och rygg gjorde att hon inte längre klarade av de arbetsuppgifterna. Hon läste då in ytterligare betyg på Komvux. Hon tog examen från treåriga samhällsvetarprogrammet. Så småningom fick hon jobb som växeltelefonist, ett arbete hon verkligen tycker om och längtade att gå till på mornarna. 2004 drabbades hon dock även av tennisarmbåge. Då var hon redan sjukskriven 25 procent på grund av rygg, nacke och axlar. Hon fick nu svåra smärtor i armbågen. Smärtorna blev värre i och med hennes arbete, eftersom hon arbetade med dator. Kompletterande intyg Det blev komplicerat kring sjukskrivningen av tennisarmbågen. Turerna pågick fram och tillbaka i över ett år. Försäkringskassan ansåg inte att intygen från läkaren styrkte hennes sjukskrivning. Läkaren kom in med nya kompletterande intyg och kontaktade även försäkringskassan muntligen. Hennes läkare ville från första början sjukskriva henne en kortare period på heltid, men det ville hon inte själv. Hon trodde inte att försäkringskassan skulle godkänna det på grund av hennes tidigare erfarenheter och då skulle hon förlora så mycket pengar. Så hon bad läkaren att bara sjukskriva henne halvtid. Försäkringskassan godkände dock inte sjukskrivning för tennisarmbågen. Den sjukdomen ansågs rymmas i de 25 procent som hon var sjukskriven för axlar, nacke och rygg. Försäkringsläkaren skriver: "Nej, med hänsyn till hennes Samhalltjänst i ett fysiskt lättare arbete ryms funktionsnedsättningen inom 25 procent funktionsnedstättning som accepterats sedan tidigare. Hon har förmåga till arbete enligt ovan 6 timmar per dag." Eftersom den egna läkaren kan sjukskriva en person från en dag till en annan, men ett besked om ersättning från försäkringskassan kan dröja flera veckor, innebär det att en person kan stå helt utan ersättning för den tid han eller hon varit sjukskriven om försäkringskassan ger avslag till sjukpenning. Kände sig tvingad att jobba Lena Brännström berättar att hon inte såg någon annan utväg än försöka klara av sitt arbete. - Situationen jag har befunnit mig i har varit fruktansvärt stressig. Jag var jätteorolig för det här med pengarna. Just det här med pengar. Att inte få pengar, det är en katastrof. Det finns ju inga möjligheter att klara sig utan. Jag och min sambo har fem barn som bor hos oss växelvis. Det mal i huvudet hela tiden. Hur ska man lösa det här? Det blir en ond cirkel. Man kan inte sova. Det är så himla mycket man ska ta tag i när försäkringskassan sätter sig på tvären. All energi går åt till dem. Man har inget kvar för att bearbeta det man är sjuk för. Jag frågade till slut försäkringskassan om jag verkligen skulle gå till en egen doktor innan jag gick till försäkringskassan, för försäkringskassans läkare sa ju bara nej, nej hela tiden, och då har ju försäkringskassans läkare inte ens träffat mig", säger hon. Hon tog värktabletter för att klara sitt arbete trots smärtan i armbågen. Till slut hade hon så ont att hon grät när hon skulle göra de små rörelserna av nedslag på tangentbordet. Hon började känna sig utmattad och nedstämd över sin situation. Hon besökte sin läkare på nytt. I sitt sjukintyg skrev han då: "Patienten har av FK ansetts ha arbetsförmåga sex timmar per dag. Hon har mot min inrådan tvingat sig till fyra timmars arbete per dag. Har nu nått vägs ände och har drivits in i en situation av hetidssjukskrivning och ett försämrat rehabiliteringsläge av försäkringskassans närmast skandalösa handlande". Till slut ändrade sig Försäkringskassan och beviljade henne sjukskrivning tre veckor på heltid. Tennisarmbågen blev bättre. Dagen innan hon skulle tillbaka på sitt arbete som växeltelefonist efter sjukskrivningen, inträffade dock något. - Det kändes ganska bra att få åka och jobba igen. Jag visste att jag skulle få börja försiktigt så jag var inte så himla rädd att jag skulle få ont i armbågen. Jag hade ont men det var bättre. Om jag fick för ont kunde jag få gå ifrån och arbeta med fakturorna i stället, säger hon. Utan känsel i halva kroppen Hon och en väninna åkte in till Kalix för att handla dagen innan jobbet skulle börja igen. Väl hemma i huset i Töre kändes det så konstigt i kroppen, ungefär som om hon hade lågt socker. Hon gjorde två smörgåsar, åt den ena men var sedan tvungen att lägga sig. Hon lade sig i soffan framför TV:n, men hon såg inte vad det var på TV, allt flöt i hop. Det var som stora prickar allting. Hon lade sig i sängen. Det snurrade i huvudet, hon mådde inte bra. Hon ringde sin sambo på jobbet för att tala om att han måste köpa pulvermos med sig hem, för hon mådde dåligt och orkade inte skala potatis. Han reagerade omedelbart över samtalet för hon lät fruktansvärd konstig. Han skickade genast över bekanta. De kom och ringde omedelbart efter ambulans. - Då kände jag att jag inte hade någon känsel på höger sida av kroppen. Jag kunde inte lyfta höger ben, och hittade inte ord. Det var hemskt. Det värsta var att jag inte kunde göra mig förstådd, säger hon. På sjukhuset fastställdes att hon fått en stroke. På kvällen fick hon dock åka hem igen. Den kvällen, samma dag som hon fått diagnosen stroke, ringde hon sin arbetsgivare och frågade om det gick bra att hon var hemma en dag från jobbet, för hon mådde inte riktigt bra. Det gick bra. En dag senare var hon tillbaka på jobbet. Allt gick i slowmotion. Hon skulle ta hand om fakturor, men hann bara några stycken. Hon kom inte ihåg telefonnummer längre. Så där fungerade hon på jobbet i tre veckor, dit hon gick varannan dag som planerat sedan tidigare i rehabplanen för tennisarmbågen. Hemma fungerade hon inte som vanligt. Hon glömde spisen påslagen. Hon glömde att hon höll på att laga mat. De fick installera en timer. Hon glömde bort att krydda maten. Vissa recept kunde hon inte längre göra. Hon tappade ord. Hon glömde kvartssamtal för barnen i skolan. Hon kunde inte berätta för någon vad hon egentligen gjort i förrgår. Därefter kontaktade hon sin läkare på nytt. - Han blev så arg över att jag fortsatt att jobba, och det var nog tur. Annars hade jag nog legat under jord i dag, säger ho

Lena vågade inte stanna hemma - trots stroke

Trots diagnosen stroke gick 45-åriga Lena Brännström till jobbet två dagar senare.
Hon orkade inte strida på nytt mot försäkringskassan.
- Att inte bli trodd, jag orkade inte med det, säger hon.
I dag är hon sjukskriven på heltid.

Lena vågade inte stanna hemma - trots stroke

Trots diagnosen stroke gick 45-åriga Lena Brännström till jobbet två dagar senare.Hon orkade inte strida på nytt mot försäkringskassan.- Att inte bli trodd, jag orkade inte med det, säger hon.I dag är hon sjukskriven på heltid.

Trots diagnosen stroke gick 45-åriga Lena Brännström till jobbet två dagar senare.
Hon orkade inte strida på nytt mot försäkringskassan.
- Att inte bli trodd, jag orkade inte med det, säger hon.
I dag är hon sjukskriven på heltid.