”På köpet” har han hittat kärleken. ”Man skulle nog kunna säga att det har gått över förväntan”, säger danskfödde veterinären Andreas Holte leende.
Ute har snön och frosten bäddat in den vita byggnaden i ett bedrägligt lugn. Men inne är det full fart. Redan innan lunch har den 11-åriga vita herdehunden Peggy Sue fått en golfbollsstor tumör bortopererad från huvudet. En knäled har rättats till på en annan hund. En tredje har röntgats och två katter har steriliserats och kastrerats. Intervjun har dessutom fått flyttas fram en dag på grund av att flera akutfall kom in. På spel står liv och död.
– Djuren prioriteras alltid, säger Andreas Holte.
För två och ett halvt år sedan slog han upp portarna till djurkliniken här i Töre. Några kilometer bort, i den lilla byn Bjumisträsk, står ett hus som klinikens långväga kunder får sova över i. I gården bredvid har han, sambon Emelie Olander och hennes två hästar sitt egna paradis. Liksom deras sammanlagt 13 hundar. Det var just de som fick Andreas att flytta norrut.
– Jag har alltid tyckt om vintern och kylan. Sedan gillar jag att köra hundspann. Jag såg att det skulle finnas fina möjligheter för det här uppe. Så när jag 2012 fick ett erbjudande om jobb på djursjukhuset i Gammelstad tackade jag ja, berättar Andreas Holte som då jobbade på regionsdjursjukhuset i Helsingborg.
I Gammelstad blev han kvar tills han fick veta att Töres gamla hälsocentral som hade stått tom i tio år var till salu. Han såg direkt potentialen: en lokal som redan perfekt anpassad för vård, invid både E 10 och E4:
– Samtidigt hade jag kommit till en punkt i livet när jag vill ta ett nytt steg och starta eget.
Dess värre blev det inte så enkelt som han hade trott. Inte förrän vid tredje bankkontakten fick han napp och kunde dra igång – vilket han inte har ångrat.
– Idag har vi två-tre veckors väntetid och sex personer jobbar på djurkliniken., säger Andreas Holte.
En investering har gjorts i en skiktröntgen, den enda norr om Sundsvall.
– Enda problemet nu är egentligen att hitta en balans så att det inte bara blir jobb, utan fler hundturer. Det var ju faktiskt därför jag flyttade hit, säger Andreas Holte.
Att han som kommer från snöfria Danmark fick hundspannskörning som passion har för övrigt sin egen historia.
– Jag har alltid gillat att vara ute. Så efter gymnasiet åkte jag till en folkhögskola i Norge där man lärde sig fiska, jaga, överleva i naturen, bygga igloos och den typen av saker. Där hade en av lärarna slädhundar. På den vägen är det, säger Andreas Holte som blev så ”slädhundsbiten” att han också reste till Alaska för att jobba med hundar.
Just detta var det som förde in honom på veterinärbanan.
– Hundföraren jag jobbade för var veterinär. Det inspirerade mig. Så direkt jag kom hem sökte jag in till veterinärutbildningen i Köpenhamn.
Efteråt blev det fyra år på regiondjursjukhuset i Helsingborg. Resten vet vi. Andreas Holte själv är mer än nöjd med sitt livsval.
– Jag trivs både här uppe och med själva jobbet. Det som känns allra bäst är att man faktiskt kan göra skillnad för djuren.
Enligt honom är det också en viss skillnad att arbeta i norr jämfört med söderut:
– Folk här uppe är mer jordnära och ställer inte lika höga krav på att deras djur ska ha behandling till varje pris. Det känns bra. En operation på en 15-årig hund är kanske inte alltid det bästa ur hundens perspektiv.
Men den mest uppskattade bonusen med veterinärjobbet i norr är nog ändå att han för några år sedan träffade sambon Emelie Olander från Boden. Hennes hund råkade ut för flera olika incidenter som gjorde att hon måste söka veterinärhjälp, och det slutade med att de blev ett par. Numera jobbar hon på kliniken, samtidigt som hon läser till sjuksköterska.
– Emelie älskar hundar och är en otroligt aktiv tjej, så vi trivs väldigt bra ihop, säger Andreas Holte.
Framtidsplanerna då?Anderas Holte ler.
– När det gäller kliniken är en del på gång. Annars hoppas jag på att snön ska ligga kvar så att det blir en lång slädhundssäsong.