Hon skriver en berättelse om sitt liv på sin laptop. Om vad som hände i ungdomen och hur det blev som det blev. Och i takt med knäppandet på tangenterna växer sakta en pjäs fram. Hon skriver en scenanvisning: ”Alla faller” varpå alla skådespelare på scenen gör precis just det. Till en början kändes idén med ett slags metaplan likt något som stod i vägen för berättelsens flöde. Varför litar inte Rasmus Lindberg – som både skrivit och regisserat föreställningen – på berättelsens kraft, varför detta utanverk? Men efterhand som handlingen trillade på började även undertecknad haja galoppen. Greppet visade sig rätt fiffigt.
Ung Scen Norrs ”Sannas sanna jag” är på en gång lite av en provkarta på teaterns ABC samt en rörande berättelse om förtryck, mod och frigörelse. Sanna växer upp i ett frikyrkligt hem där det mesta är förbjudet och de flesta av de frågor som en ung tjej är nyfiken på besvaras med ett iskallt nej! Sannas föräldrar lever i ett olyckligt äktenskap och Sanna får ständigt höra att hon ingenting är värd och att hon inte kommer att klara sig ute i livet utan religionen och föräldrarna. ”Du kan ingenting, du är ingenting” lyder en replik som slår an pjäsens svarta pedagogik. Att vränga sig loss ur en sådan sits kräver sin kvinna!
Pjäsen växlar raskt och fyndigt scener och här ryms mycket av det som är teaterns verktygslåda. Från distansering enligt Brecht över en kul blinkning åt det grekiska dramats bruk av kören till ren fars i form av ett ljuvligt slapsticknummer som leder tankarna till såväl Jacques Tati som Monty Python. Jubel i salongen! Och sen raskt ner igen i nattsvart smärta. Nora Bredefelt i rollen som Sanna visar stundvis upp ett spel som får den mest förhärdade att röras i sitt inre. Och Therése Lindberg håller som ”författaren” berättelsen i fast hand med ömsom förtvivlan varvat med plötsliga tokroliga infall. Det blir som ett slags demonstration av vad teatern – vad fantasin! – kan erbjuda. Vi får till och med vissa inblickar i själva skrivandets konst.
Sammanfattningsvis en mustigt spelglad anrättning där Teaterhögskolans första års elever med bravur och energi bidrar till ett väloljat ensemblespel. Pjäsen visas ett par dagar i Luleå innan den går vidare ut på turné för att spelas för gymnasie- och högstadieelever i länet. Och jag skulle säga att pjäsens tematik och inre berättelse räcker gott för några saftigt intressanta lektioner kring värdegrund, livets mening och jagets inneboende kraft och lusta.