Han har sin bakgrund som företagare, har ägt fastigheter och handelsrörelser, däribland en färghandel på Storgatan. Idag är han pensionär och helt ockuperad av politiken. Utöver att han är ordförande i teaterstyrelsen är han också nämndeman och sitter i regionfullmäktige, kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige.
Han har tidigare suttit åtta år som ledamot i teaterstyrelsen och han har haft många fler engagemang också, i Björnlundska stiftelsen och Svenska Nordkalottkommittén, men har skalat ner för att hinna med sitt nya uppdrag.
Tidigare var han moderat, men tilltalades av Sjukvårdspartiets engagemang för ”de mjuka frågorna”, bytte parti för fyra år sedan och gjorde politisk comeback. Sedan 1 januari är han teaterstyrelsens ordförande, något som har skapat en viss oro i kulturkretsar – på grund av hans partitillhörighet.
I juni ifjol gick Centern, Moderaterna, Liberalerna och Sjukvårdspartiet ut och lovade att tillföra sjukvården 90 miljoner kronor om de vann valet. Pengarna skulle tas från enheten för regional utveckling där även kulturen ingår. Kulturarbetare från hela länet gick ihop och skrev under ett stort upprop mot förslaget och en av de som protesterade var teaterchefen Mats Pontén.
Men trots att Sjukvårdspartiet har profilerat sig på att vilja prioritera sjukvården framför annan verksamhet i Region Norrbotten tycker Staffan Eriksson inte att någon teatervän behöver vara orolig.
– Jag vet uppriktigt sagt inte om vi har sagt allting som vi idag tillskrivs. För egen del har jag alltid värnat om kulturen och kommer att fortsätta att göra det.
Teatern drivs som en stiftelse, i vilken Luleå kommun och Region Norrbotten ingår. Verksamheten finansieras av Luleå kommun, Region Norrbotten samt Statens kulturråd.
– De här tre är ju beroende av varandra – ökar en så ökar de andra och minskar en så minskar de andra. Ska vi rusta upp hälso- och sjukvården, så bygger det förstås på att vi har ekonomi för att göra det och det finns ju väldigt mycket som gamla landstinget sysslat med som vi starkt har ifrågasatt, exempelvis flyglinjer mellan två länder, och annat som vi kommer att se över.
Han har i dagsläget inte koll på om någon kultur kommer att beröras, men för teaterns del ska det inte ske någon förändring i ekonomin de närmaste två åren.
– Framtiden däremot vet vi ingenting om. Vi vet ju inte hur ekonomin för regionen kommer att se ut, men vi är väl medvetna om att kultur är hälsofrämjande. Det finns det flera rapporter som visar.
Samtidigt skiljer han lite på sina roller i regionfullmäktige, där han ser till helheten i regionen, och i teaterstyrelsen där han bara har ett fokus.
– Min enda uppgift som styrelseordförande är ju att stärka teatern. Just nu har vi en homogen och kulturintresserad styrelse bestående av en bunt riktigt duktiga människor och det gläder mig oerhört.
Han minns för åtta år sedan när teaterns ekonomi var i kris.
– Det var nära att vi fick lägga ner och fick sälja ut en del av teaterns insatslägenheter för att rädda ekonomin.
Idag har de en regel som säger att de måste ha minst tre miljoner kronor i eget kapital.
– Nu är ekonomin stabil, det går som tåget vi har en stabil ledning med Mats Pontén som teaterchef.
Hur fungerar samarbetet med socialdemokraterna i styrelsen?
– Alldeles utmärkt. Vice ordförande Emmeli Nybom är relativt ung, men duktig. Tidigare ordförande Lennart Törnlund är också kvar och honom valde vi dessutom in i arbetsutskottet, eftersom han besitter kunskaper och erfarenhet som jag inte har hunnit skaffa mig än.
Styrelsen är med och tillsätter nya chefer, håller uppsikt över ekonomin och håller sig uppdaterad om allt som händer på teatern. Den får också veta vilka pjäser som ska sättas upp, men lägger sig inte det konstnärliga arbetet.
Hur teaterintresserad är du själv?
– Ganska. Jag har ju suttit åtta år i teaterstyrelsen tidigare också och det var ett medvetet val. Teater tilltalar mig.
Har du någon favoritdramatiker?
– Nej, jag kan inte säga det.
Går du på allt som visas?
– Jag gör faktiskt inte det, för det kan kollidera med annan verksamhet.
Brukar du gå på teater på andra orter?
– Nej, det har jag nästan aldrig gjort. Jag har sett teater i Skellefteå och Umeå, men det var längesedan, så jag har en hel del att ta tag i. Det är bra att få se vad andra gör, prata med andra, lyssna av och försöka lära sig saker i den position som jag nu sitter i. Samtidigt ska jag lära mig organisationen, vem som gör vad och hur funkar det på tjänstemannasidan. Det är en hel del jag relativt snabbt måste lära mig.