Lkab utreder öppning av dagbrottet

Det verkar vara dags nu.Efter 24 år i träda.Den stora efterfrågan på järnmalm gör att LKAB vill öppna dagbrottet i Svappavaara.

Foto:

SVAPPAVAARA2007-06-07 01:45

Beskedet kom knappast som en sensation, även om ledningen under de sista gyllene järnmalmsåren kategoriskt förnekat att dagbrottet skulle öppnas.

För dyrt med tömning och för lågvärdig malm, har budskapet varit.

Men den nästan vansinniga järnmalmsmarknaden kräver mer malm. Därför ansöker LKAB i höst hos Miljödomstolen om att få tömma dagbrottet på vatten.

Det ligger nämligen 21 miljoner liter vatten mellan läget i dag och första sprängskottet i dagbrottet.

Mindre järnhaltig malm
Tanken är sedan att bryta 500.000 ton per år av den i jämförelse med Kirunagruvan något mindre järnhaltiga malmen i Svappavaara.

Främst är det Minelcos expansion som ligger bakom planerna. Dotterbolaget Minelco tillverkar inte pellets eller fines för ståltillverkning, utan specialprodukter. Användningsområdet är inom sektorn tung betong, men magnetiten används även till vattenrening och svavelrening av kol.

Möjligheterna att ta ut mer malm att från gruvorna i Malmberget och Kiruna för Minelcos räkning är begränsade och därför är öppningen av dagbrottet intressant.

Järnhalten i Svappavaaramalmen är alltså något mindre och halten av andra mineraler högre än i Kiruna och Malmberget. Detta påverkar dock inte de produkter som Minelco tar fram.

Enkelt att starta
- Det behövs inte så mycket investeringar av infrastruktur för att komma igång, säger Per-Erik Lindvall, VD för Minelco och direktör för LKAB Minerals Division, till Kuriren. Svappavaara har ju karaktären av stenbrott och att börja bryta är en rätt enkel operation. Vi krossar samt siktar också malmen i Svappavaara och fraktar till hamnarna i Luleå och Narvik för vidare befordran till våra kunder.

En springande punkt finns: LKAB vill haka på den trend som finns på marknaden medan suget efter produkterna finns. Nu.

- Vi vill därför komma igång så fort som möjligt, säger Per-Erik Lindvall. Först går vi in med anmälan till Miljödomstolen. När vi får tillbaka villkoren som de ställer undersöker vi om det är kommersiellt intressant att börja bryta. Tekniken att tömma dagbrottet klarar vi.

Knappast anställningsboom
En springande punkt är alltså hur lång tid det tar innan brytning kan inledas. Om brytningsstarten hamnar för lång fram i tiden kan marknadsprognoserna vara för osäkra för att LKAB ska våga sig på projektet med dagbrottet.

En anställningsboom i byn är knappast att vänta.

- Det är för tidigt att sia om det. Men produktionen är ju begränsad så någon jätteapparat är det inte frågan om.

Kostnaderna för tömning är osäkra.

- Det styrs ju mycket av i vilken fart man får tömma. Preliminärt är i alla fall projektet intressant.

Några svåra miljöproblem med föroreningar i vattnet finns troligen inte.

- Nej, det är mer en flödesfråga. Hur mycket får man pumpa ut per tidsenhet?

Vattnet kan troligen pumpas ut i sjö- och bäcksystemet för att så småningom gå ut i Torneälven. Till Torneälven fågelvägen är det cirka tio kilometer närmaste rutten, om LKAB skulle vilja att dra en pipeline. Möjligen är det också nerförsbacke från dagbrottet.

Landshövding Per-Ola Eriksson sitter i LKAB:s styrelse. Han brukar överlåta gruvfrågorna till VD Martin Ivert, men säger litet diplomatiskt:

- Gruvnäringen går ju bra i Norrbotten och LKAB har en starkt ställning. Kina utvecklas och behöver mera stål. LKAB säljer inte dit, men till övriga Europa. Det här blir bra. Mycket händer i Norrbotten just nu.

Dagbrottet, Leveäniemigruvan, öppnades i oktober 1964. Man levererade både styckemalm till kunder direkt och rågods till lokala pelletsverket när detta startade fem år senare.

När stålmarknaden gick ner stängdes anläggningen i Svappavaara, men förädlingsverken kördes igång igen 1985. Sedan dess har rågods körts från Kiruna för anrikning och pelletstillverkning i Svappavaara. Dagbrottet är i dag vattenfyllt till 79 meters djup och mäter 1.200 x 800 meter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om