Soligt trivsamt trots sorglig film

Det är över 25 plusgrader. Och det känns. Det är den halvtimmes-långa kortfilmen Barnavännen, med manus av författaren Bengt Pohjanen och i regi av Jon Lindström, som spelas in. En mer eller mindre direkt fortsättning på filmen Fylla moppe, som hade premiär tidigare i år, i regi av Bengt Pohjanen. Och även den här filmen lär, enligt uppgift, vara fylld med mycket starka självbiografiska referenser. Barnavännen spelas in under en dryg vecka och de avslutande scenerna tas i början av kommande vecka. Inspelnings-platserna har varit Svanstein, Kardis, Pello och Övertorneå. Just den här dagen är det en begravningsscen som spelas in. Bengt Pohjanen, som debuterar som filmskådespelare här och i filmen är gift med Marika Lagercrantz, lägger ner en krans på den grav där hans egen kusin ligger och uttalar de ödesdigra orden ?må mullen vila lätt på dig, käre broder och barnavän?. Vid de orden vänder den i polisuniform skrudade skådespelaren Jonas Karlsson på klacken och lämnar begravningsföljet vid graven. Orsaken till detta utgör egentligen hela filmens fokus. Bengt Pohjanen drar lite på det när jag senare frågar honom hur mycket av hans egna erfarenheter som finns i Barnavännen. ? Det handlar ju om en hjälte, som hade varit med i finska vinterkriget och utmärkt sig där. Men som också fått outplånliga sår i själen av sina krigs-upplevelser. ? Jag har sett de upplevelser som skildras här på nära håll. Men om det är mig själv som det uteslutande handlar om, det vet jag inte om man kan säga. Jag har ju aldrig själv varit polis. Men jag har ju haft en bror som varit det. Och jag har stor kännedom om små pojkar som har blivit kränkta av vuxna män. Det här är svåra saker att berätta om. Mycket känsliga saker. Och somligt av det som jag skildrade i Fylla moppe visste inte ens min egen familj om. Nu har det gått cirka 50 år sedan de här sakerna inträffade och då tycker jag att det är dags att berätta om dem. Tårta i ansiktet Fylla moppe genererade ju en gräddtårta i Bengt Pohjanens ansikte, från författarkollegan Mikael Niemi som å sin släkts vägnar kände sig kränkt av det som Pohjanen då berättade om. Kan det bli en tårta nu också? ? Det var ju inte heller nödvändigt med någon sådan då, säger Bengt Pohjanen lite dröjande. ? Men jag får citera Fritiof Nilsson-Piraten som vid ett tillfälle sa så här ?att om jag skriver om ett knappnålsöga så är det alltid någon enögd jävel som känner sig utpekad?. ? Något ytterligare har jag inte att tillägga i det ärendet. Bengt Pohjanen antyder dock också att handlingen i Barnavännen i viss mån innefattar pedofili och skändandet av barn och hur det påverkar en liten pojke, som så småningom blir stor och blir polis. ? En ganska dyster historia, bekräftar medproducenten Mats Långbacka; bekant som skådespelare i bland annat filmerna om agenten Carl Hamilton. ? Men även sådana ska ju berättas. Jag tycker att stämningen här påminner om den som fanns i Timo K. Mukkas roman Jorden är en syndfull sång, som senare filmades av Rauni K. Mollberg. Samma dimensioner. Team om 20 personer Inspelningsteamet består av omkring 20 personer (?inte så stort kanske men väldigt bra? påpekar Mats Långbacka) och allt det praktiska kring inspelningen ombesörjs av Madeleine Ekman, Överkalix, medan Yaba Holst, regiassistent och dotter till regissören Jon Lindström, ser till att de medverkande vet var de ska stå och vad de ska göra och när de ska göra det. Och så vidare. ? Tagning 26: 8 första, ropar Yaba Holst och när allting har fungerat nöjaktigt med den avslutar regissören Jon Lindström med orden: ? Tack. Det var helt lysande. Marika Lagercrantz är sorgklädd och kopplar av mellan tagningarna genom att sittande på en filt, lutad mot kyrkogårdsmuren, läsa romanen Vinterkrigets tid av Eeva Kilpi. ? Det här är tredje gången jag filmar häruppe och jag är bara helt såld på det. Det är ju så vackert och alla är så trevliga! säger en helt entusiastisk Marika Lager-crantz bakom sitt sedesamma sorgflor. ? Tidigare har jag varit med i kortfilmen Rackelhane och i Jon Lindströms Järn-gänget också. Den är det förresten många flera i just det här teamet som har jobbat med. ? Och jag känner Bengt Pohjanen sedan tidigare och vet att han kan sätta ord även på det svåra. Jag tror på förändringar och då är även berättelser som den här viktiga. Stammar från Ångermanland Marika Lagercrantz säger att hon har släktforskat och kommit fram till att hennes egen släkt ursprungligen härstammar från Ångermanland. ? Så jag känner mig nog lite som en norrlänning, jag också. Och jag skulle verkligen gärna jobba här uppe mycket mera. Det kan du skriva! När ska vi till exempel få se kvinnornas Norrland på film? ? Fast först ska jag nu i höst spela med i Jerry Williams musical Jerka, när den sätts upp även i Göteborg. Vet du att det inte var en enda teaterdirektör i Stockholm som trodde på den när Jerry presenterade idén? Och så blev den en brak- succé! ? Jag hoppas att vi kan komma hit upp till norr med den någon gång också, säger Marika Lagercrantz avslutande och sätter sig ner med sin bok igen. Skulle haft semester Jonas Karlsson, som betraktas som en av de mest begåvade unga skådespelarna i landet efter sina roller i Hans och hennes, Livet är en schlager, TV-serien Gustav III och en hel del annat, skulle egentligen ha haft semester just nu och målat om dasset samt spikat lite allmänt på sitt sommar-ställe. ? Men så fick jag det här manuset och då kunde jag ju bara inte vara ledig. Och så här långt norrut har jag aldrig varit tidigare. I Luleå har jag varit och spelat teater. Men alltså inte så här högt upp. Helt fantastiskt, tycker jag. Här vill jag både jobba och semestra. Och det är inte bara som jag säger utan jag menar det verkligen. HELT FANTASTISKT! Jonas Karlssons anser att Bengt Pohjanens filmmanus var ?mycket bra och sådana kvalitetsmanus ska man vara rädd om?. Nu närmast kommer Karlsson i filmkomedin Miffo, som har premiär den 1 augusti och är regisserad och skriven av Daniel Lind Lagerlöf samt handlar om en präst (spelad av Jonas Karlsson) som har lite svårt att bestämma sig. ? Han är väl inte helt i fas med sig själv, kan man väl säga. Han gör det liksom ganska svårt för sig, säger Jonas Karlsson och makar en diskret snusprilla på plats under överläppen. ? Sedan är det premiär på I väntan på Godot den 27 september, på Dramaten i Stockholm. Jag spelar Estragon mot Krister Henriksson som gör Vladimir. Jag har aldrig spelat Beckett tidigare och det ska bli fantastiskt jättespännande att gå i närkamp med det här! Cigarettscen Sedan kommer regiassistenten Yaba Holst och utrustar Jonas Karlsson med ett paket Colt-cigaretter för en ny scen, där hans rollfigur ska röka. ? Håller han cigaretten på något särskilt sätt? frågar Jonas uppmärksamt och visar att han bryr sig. Hela tiden. Regissören Jon Lindström har en bredbrättad svart hatt på sig (ett utmärkt solskydd) och ser beslutsamt koncentrerad ut. Men vidgår att inspelningen hittills har gått ?alldeles förträffligt och jag måste ju också säga att både privatpersoner och kommunen här uppe har varit så fina att jobba med och ställt upp så bra?. ? Inte minst måste även Filmpool Nord nämnas mycket ljudligt. En av de mest exemplariska samarbetspartners som man bara kan tänka sig. Stärkt vänskap sedan Järngänget Jon Lindström lärde känna Bengt Pohjanen under inspelningen av Järngänget för några år sedan. Sedan dess har vänskapen förstärkts och de har nu också diskuterat att göra ytterligare en självbiografisk kortfilm, skriven av Pohjanen, tillsammans. ? Och helt omöjligt är det inte heller att det kan bli en långfilm också. Men jag vill inte gärna säga något innan ekonomin är ordnad. ? Fast det kan nog bli frågan om lite av en finsk-svensk Taxi Driver, säger Jon Lindström med ett kärvt skratt och tillägger att ?sämre förebilder kan man ju ha?. ? Och det är inte