Legendarisk hövding hyllad

Ragnar Lassinantti, Norrbottens landshövding mellan åren 1966 och 1982, skulle ha fyllt 90 år i går.
För att högtidlighålla hans minne lade landshövdingen Per-Ola Eriksson en blomsterkrans på hans grav på kyrkogården i Svanstein.

SVANSTEIN2005-09-21 06:30
Ragnar Lassinantti föddes den 20 september 1915 i Tornedalsbyn Neistenkangas, drygt fem mil norr om Övertorneå. Han var riksdagsledamot mellan åren 1956 och 1966 och den landshövding i länet som suttit längst tid på posten. Han gjorde sig känd som en brobyggare på Nordkalotten och kämpade för det finska språkets ställning i Sverige.<br>För att hedra hans minne hölls en kort ceremoni vid familjegraven i Svanstein. Landshövding Per-Ola Eriksson lade ner en krans och trubaduren Bo Lindberg sjöng och spelade Tornedalssången. Även förre näringsministern Nils G Åsling, Ragnar Lassinanttis son Gunnar Lassinantti samt systern Alice Lindblad medverkade vid ceremonin.<br>Kändast i länet<br>&nbsp;? Ragnar Lassinantti var den mest kända personen från länet, även i våra grannländer på Nordkalotten. Han var en stark röst för Norrbotten, han skapade debatt och satte dagordningen, drev med kraft frågor som han trodde på. Han fick regeringen att lyssna på honom och satte Norrbotten på kartan. Det känns bra att visa vår uppskattning så här, säger Per Ola Eriksson.<br>Nils G Åsling tyckte att det trevligt att vara tillbaka i Tornedalen som han har många angenäma minnen ifrån.<br>&nbsp;? Jag och Ragnar fann varandra. Vi delade uppfattningen om regionalpolitiken och så delade vi intresset för böcker. Ragnar drev på för helhetslösningar och konkreta åtgärder för Norrbotten och annan glesbygd. Han fick också genomslag för sina synpunkter. I dag har vi tappat den inriktningen i regionalpolitiken då allt är så uppdelat. Det förlorar glesbygden på, säger Nils G Åsling.<br>Mycket i rörelse<br>Ragnar Lassinanttis son, Gunnar Lassinantti, säger att en sådan här dag dyker många minnen upp.<br>&nbsp;? De flesta är positiva. Han var ju en man som var mycket i rörelse och inte alltid den mest närvarande. Men han fanns där med sitt stöd när det verkligen behövdes, säger Gunnar Lassinantti.<br>Han konstaterar också att tankarna en sådan här dag också går till mamma Frida, som drog ett stort lass där hemma. Hennes stöd var en nödvändighet för att maken skulle kunna utföra de åtaganden som han hade.<br>Uppskattad<br>På kyrkogården fanns också en del allmänhet och skolungdomar som följde kransnedläggningen. Ragnar Lassinanttis syster Alice Lindblad säger att människor i Tornedalen nog uppskattade det han gjorde.<br>&nbsp;? Men när han var hemma i byn var det ingen som tänkte på att ?där går landshövdingen?. Han satte sig inte på några höga hästar och var dessutom genuint intresserad av människor och hade väldigt lätt att få kontakt med alla, berättar Alice Lindblad.<br>Hon är den yngste i syskonskaran av tolv barn. Hon tror att det var den fattiga uppväxten som drev Ragnar Lassinantti till att verka för förändringar.<br>Energisk<br>&nbsp;? Ragnar var äldst, så i unga år upplevde jag honom som väldigt frånvarande, men de sista åren fick vi mycket fin kontakt. Så här i efterhand förstår jag inte var han fick sin energi ifrån och trots allt han gjorde, så ifrågasatte han sig själv där han låg på sjukhuset. Han frågade sig om han verkligen använt sin tid rätt, minns Alice Lindblad.<br>Hon säger att hennes bror nog skulle ha uppskattat ceremonin som ägnades hans minne.<br>&nbsp;? Ja, fast han hade nog lett lite också, säger Alice Lindblad.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!