Bygger för framtiden ? bevarar traditionerna

Vi dyker upp oanmälda. Maria, praktiskt klädd för utejobb och med håret vindrufsigt, hon har hållit på att gräva i landen, grälar på oss med godmodig underton: ? Kommer ni hit för att ni visste att vi skulle se ut så här? Fädernegården ligger högt, utsikten är fantastisk, i fjärran skymtar röda gårdar, i ?dalen? mellan, där grönskan börjat ta över det vårligt bruna, står ladorna som garanter för en bevarad värdefull livsmiljö. ? Det är lite brant att odla här men vi har ett land nere på åkern, berättar Maria med Vidar drygt åtta månader på armen. ? Han är yngst i Sundom, hittills, förklarar hon och tillägger att en ny bebis väntas i byn inom kort. Köttproduktion Maria som i jobbet arbetar med att utveckla utemiljöer kring förskolor och skolor är barnledig. Per delar sin arbetstid mellan snickeriet som han arbetar med för fullt på fjärde året och en långsamt växande verksamhet med hållning av tjurar för köttproduktion. Båda verksamheterna intresserar och han står lite som en åsna mellan två hötappar, förklarar han. ? Jag vet inte riktigt hur framtiden ser ut, vad jag ska satsa på. Jag funderar på att utöka det här med tjurarna, jag har 13 stycken i dag, jag skulle kunna tänka mig 23. Vi får se, säger han ganska bekymmerslöst. Visningsobjekt Snickeriet har han utvecklat lite eftersom utan några jätteinvesteringar. Några betungande skulder vill han inte dra på sig. Ett litet landsbygdsbidrag på 80.000 har varit en hjälp. Lokalerna är ju hans egna så någon osäker hyressituation kan inte uppstå. Omsättningen är på en halv miljon, han klarar sig, säger han. ? Man skulle ju behöva ha någon anställd men det skulle inte gå ekonomiskt. Han påpekar också att det rent socialt skulle vara trevligt att ha en arbetskamrat att resonera med. ? Jag känner att det är roligt att vara ute och träffa folk och sälja. Mässor är ett sådant tillfälle, förklarar han och visar en dubbeldörr i gammal stil som är tillverkad för att vara visningsobjekt. ? Jag har ett samarbete med Hägnan och Kaj Bergman. Han har lärt mig hur dörrar i gamla Norrbottensgårdar i älvdalarna ska se ut. Vi ska ta fram ett material med prototyper som visar detta. En vägledning för dem som ska renovera, och många kunder i dag är väldigt noga med att det ska vara tidstypiskt, säger Per som tycker det känns som en mycket meningsfull uppgift. Parets gårdstun med mangårdsbyggnad, ladugård, snickeri och bagarstuga där Maria och Per bakar familjens bröd, känns genuint och som kommande utifrån kan man se framför sig hur de unga tu träffats på något byaarrangemang. Men de fördomarna kommer på skam. Cyber reality finns även ute på landsbygdsidyllen i Sundom dock ännu inte buren av bredband. ? Vi träffades på internet! Och det är ett jättebra sätt att träffas på, lika bra som att gå på krogen. Det var Maria som annonserade att hon ville ha kontakt med en ?infödd guide?, säger Per och ler. Till belåtenhet Och en guidning fick Maria som skulle flytta till Luleå. Och guiden var till belåtenhet. Per är född i Sundom och känner sin by utan och innan. Maria som kom söderifrån från en stad hade ett annat utgångsläge: ? Ja, men jag måste säga att det har varit mycket lätt att komma in i den här byn och att lära känna människorna. Och här finns en positiv anda, betonar hon och Per. I Sundom finns ingen affär och inget dagis. Dock en superbra dagmamma. Det har stadigt fötts ett gäng barn varje år, men kommunen vill inte satsa på daghem. ? Man har föreslagit oss att ordna föräldrakooperativ men det skulle bli för mycket jobb för oss, säger Maria. Hon tycker det är synd att kommunen inte törs satsa, när det talas så mycket om visioner och så. ? Jag tror på byarna, säger hon.