Videon är inte längre tillgänglig
När familjen Åberg letade efter hus ville de absolut inte flytta till Sunderbyn.– Det låg i våra ögon alldeles för långt från stan, säger Karin som själv växte upp intill Hermelinsparken och helst ville ha gångavstånd till city även i fortsättningen. Men så kom den där vackra vårvinterdagen med pulkaträff i backen hos goda vänner som bodde i ...
just det: Sunderbyn!
– Vi hade så kul och det var så mysigt och då kände nog både jag och Peter ”varför inte Sunderbyn?”
Det slumpade sig så att det fanns en ledig tomt i området som kallas Plantskolan och familjen, som redan stod i tomtkö, kunde teckna sig för den naturnära och insynsskyddade villatomten som ligger bara ett stenkast från en långgrund badstrand. Läget kändes helt perfekt!
Extrarum och plats för bastu
De byggde ett plastfritt ekohus med cellulosaisolerade väggar, solfångare på taket och värmeväxlande ventilation.
Familjen, som nu bott åtta år i sitt hus, har hunnit förnya inredningen och bygga igen det ”hål” som skapade en öppning i två fulla plan, något som varit mycket modernt bland nybyggare under de senaste åren.
– Det funkade väl någorlunda när barnen var riktigt små, men så fort vi fick behov av att faktiskt ANVÄNDA båda våningsplanen insåg vi att det inte gick. Ljudet vandrade mellan våningarna så man höll på att bli tokig – det kändes som att vi satt i samma rum. Att se tv samtidigt både uppe och nere var en omöjlighet.
Karin berättar att valet att bygga igen öppningen kändes självklart och i och med det extra golvutrymme som skapades fick familjen plats för en efterlängtad bastu. Nu använder Karin, Peter och barnen sitt övre allrum till det ändamål det var tänkt, nämligen som tv-rum.
På en vägg har Karin målat koordinaterna för husets placering på tomten och rummen går i vitt, blått och rött. Familjens barn Kalle och Nils har varsitt identiskt rum som är inredda likadant fast med olika färger. På övre plan finns också föräldrasovrummet där några av de gamla, kära saker Karin ärvt efter sina föräldrar finns. Kärleksbreven som Karins pappa en gång skrev till mamman har hon ramat in och den gamla rakspegel som mamman ropat in på auktion står på hedersplats i rummet.
– Mamma var en riktig sakletare, som barn fick jag hänga med på massor av auktioner och loppisar.
Karin berättar att hon var mättad på gamla saker den dan hon själv skulle sätta bo, men när föräldrarnas bohag, efter deras död, skulle fördelas mellan systrarna väcktes känslan för saker med historia till liv på nytt.
– Men auktionsfynden passade inte alls in i vår dåvarande inredningsstil, därför förnyade jag allt och utifrån de tre små matrosmössorna – som får mig att tänka på Knatte, Fnatte och Tjatte – valde jag en marin stil. Egentligen är jag inte alls särskilt ”marin”, haha.
Enhetlig stil
Som av en slump fortsatte stilbytet även på entréplan när Karin köpte ny soffgrupp. Även om tanken inte alls var att hela husets inredning skulle vara marin blev det ändå så att howardsoffan och fåtöljen, som är klädda i grovt denimtyg, och kuddarna som går i linne och marina ränder, knöt ihop stilen i hela huset.
När Karin dessutom adderade korgdetaljer till rummet blev navy/New Englandkänslan komplett. Även i detta rum syns arvet efter Karins mamma. Under soffbordets glasskiva har Karin gjort en installation av mamma Gerds samling av gamla longettglasögon och morfars gamla MC-tuta, på spiselkransen samsas brevpressarna i glas och en handsnidad träkossa har tagit plats på ett hyllplan.