När vi träffas har nyss ett fyrsidigt reportage om henne i heminredningsmagasinet Residence publicerats.
– Det känns jättekul, säger hon glatt men utan åthävor.
De senaste åren har det kommit beställningar mestadels från Stockholm men också från Tyskland och Schweiz.
Hennes tavlor bär namn efter platser som klingar bekant i öronen. Det är Storforsen, Kiruna, Hertsö kullar, Björkskatafjärden, Sinksundet, Trolltjärn och andra platser i Luleå och Norrbotten.
Tavlan som hon sålde till Blondinbella hette Norrbotten.
Hon går fram till en av en av målningarna i ateljén.
– Det här är Björkskatans IP. Ser du inte det? frågar hon och skrattar.
Nej, det är inte meningen, tillägger hon snabbt. Målningar är abstrakta och inte alls föreställande. Men för Lisa är det som att hon delar med sig av någonting i sitt inre som är viktigt för henne när hon ger dem namn efter en plats som betyder mycket för henne.
– På Björkskatans IP har jag åkt skridskor och spelat mycket fotboll, säger hon.
Man kan säga att Lisa har tagit sig in i konstvägen inredningsvägen.
– Jag tycker konstvärlden verkar ganska läskig och jag kan inget om den. Inredningsvärlden känns inte lika skrämmande. Och där sticker jag ju ut lite med mina tavlor, konstaterar hon.
I en källare i ett hyreshus på Gränsgatan i Sundbyberg har hon funnit sin drömtillvaro. Det är en stor och rymlig ateljé med slitstarka ytor.
Mitt i rummet har hon placerat en hylla som dignar av gröna växter i krukor.
– Jag älskar krukor, men jag har köpstopp just nu, säger hon leende.
Tidigare var det ett plåtslageri i lokalen, som ligger i samma hus som hon själv bor i med sin man och sin son. När plåtslageriet behövde flytta till något större, bad hon hyresvärden att få hyra den.
– Det är otroligt bra att ha så nära till jobbet. I Stockholm är det många som pendlar en timme enkel väg och det är jobbigt när man har barn.
Lisa är uppvuxen på Björkskatan och Bergviken i Luleå. Hennes pappa arbetade på LTU, men omskolade sig senare till sjukgymnast, och hennes mamma som förskollärare.
– Mamma höll alltid på att sy och måla hemma i köket. Det var så jag kom in i det. Jag har älskat att sy, måla, fixa och hålla på ända sedan jag var liten, berättar hon.
Hon beskriver sig som en ”medelmåtta” i skolan, men i textilslöjd och bild utmärkte hon sig. Det var de ämnena som hon tyckte var roliga.
När hon skulle börja gymnasiet valde hon att flytta med sin pappa, bonusmamma och lillasyster till Kalmar där hon gick estetiska programmet med inriktning på bild och foto.
– De tyckte jag var exotisk som kom från Luleå och jag fick jättemycket kompisar, berättar hon.
Efter gymnasiet började hon arbeta som brevbärare, men drogs hela tiden till skapandet. Hon sökte och kom in på en textil utbildning vid folkhögskolan i Grebbestad. Efter ett år gick hon vidare till en textil linje på Stenebyskolan i Dalsland – först tre år för kandidatexamen, sedan ytterligare två år för masterexamen.
Utbildningen innehåll många olika textila kurser men hon var mest inriktad på vävning och färgning av tyger.
– Jag bodde i Dals långe som är ett pyttelitet ställe mellan det att jag var 21 och 26 år. Det var fantastiskt. Men sista året var jag ganska trött på det.
Hon längtade efter att få bo i en storstad och flyttade till Stockholm. Hon träffade sin sambo Johan och började arbeta i en fotostudio.
– Jobbet var inte ett dugg kreativt. Vi strök kläder som skulle fotograferas i HM-katalogerna.
På fritiden fortsatte hon med det hon egentligen ville göra, att måla och att sy, även om det blev trångt i vardagsrummet.
Hennes pappa startade en egen sjukgymnastpraktik i Kalmar och frågade henne om hon kunde göra en utsmyckning till en vägg.
Hon funderade på vad hon skulle hitta på och började laborera med textilfärg som hon hade kvar sedan utbildningen.
– Det är den färg som man har när man trycker på tyg, men jag provade att se vad som hände om man målade med den.
Plötsligt hittade hon ett alldeles eget uttryck som innebär att hon kan kombinera målandet med sitt textila intresse.
– Världen är ju stor, men jag har inte träffat någon annan som gör det här.
Hon skvätter och målar med penslar och trasor på tyg som hon till en början brer ut på golvet. Skillnaden jämfört med att måla tavlor på duk med exempelvis olja eller akryl, är att då är duken grundad med färg. Textilfärgen som hon använder tränger in på ett annat sätt.
– Det blir transparant och påminner lite om vattenfärg.
Hon kände att hon hade någonting på gång och började fota tavlorna och lägga ut på sin blogg. Det var en blogg om inredning där hon visade upp sina projekt hemma, om hon hade sytt kuddar eller målat möbler eller så.
Bloggen hade redan en trogen läsarkrets och en dag hörde det av sig en kvinna som frågade om hon fick göra ett reportage hemma hos Lisa.
Inför besöket ville Lisa kunna visa upp någonting häftigt och målade några fler tavlor med textilfärg.
Nu var hon igång på allvar och bestämde sig för att försöka komma ut och visa sina alster på en inredningsmässa i Älvsjö. För att inte bli ifrågasatt för att hon bara hade tavlor med sig i montern på inredningsmässan, sydde hon några sittpuffar också.
En stylist från inredningsmagasinet ”Sköna hem” kom fram till montern och frågade om hon fick låna en av tavlorna till ett inredningsreportage.
Senare gick samma reportage i en systertidning i Tyskland.
Efter det började beställningarna trilla in.
Exponeringen av tavlan på Blondinbellas blogg gjorde också sitt till.
Lisa hämtar sin inspiration från naturen, men också från själva materialet.
Hon kan inte påstå att hon har något särskilt budskap med konsten.
– Det kanske mer är ett tema. Jag försöker till exempel alltid hitta en balans mellan det mörka och det ljusa, det vackra och det fula. Det tycker jag är vad det handlar om att vara människa också.
Idag är hon inte lika rädd att kalla sig för konstnär.
– Det blev ju ganska tydligt när det blev det enda jag gjorde – min huvudaktivitet som jag lever på.