Gammelträsk - Parisparets paradis

I 30 år har de åkt från Paris till Gammelträsk i Norr-botten, sommar som vinter. 300 mil enkel resa till byn som till en början inte ens hade vägförbindelse. - Det här är vårt paradis, säger André och Leone Goury. Till helgen väntar de barn, barnbarn och barnbarnsbarn för att fira de 30 åren.

STORSUND/GAMMELTRÄSK, 2007-07-23 01:45
Vägen är smal och knagglig. Skyltarna är inte ens i rött och orange utan små och vita och utan dem skulle inte någon över huvud taget hitta till den lilla byn Gammelträsk norr om Storsund i Piteå kommun. Numera ett litet sommarstugeområde vid en av flera vackra sjöar i området.Här bor André och Leone Goury från Sartrouville, en förort till Paris. Varje sommar och ibland också på vintern har de kört de 300 milen hemifrån till sin lilla stuga i den norr-
bottniska skogen. - Vi känner Sverige och svenskarna ganska bra vid det här laget, säger André och skrattar. I dag är han 82 år och dessutom blind sedan 25 år tillbaka.Möjligt att köra till höger
Älvkarleby, Mjölby, Örnsköldsvik. Det är många ställen de stannat på genom åren och fått vänner. Och att de hamnade i Gammelträsk får de både tacka en vän och högertrafikomläggningen för.- Vi gillar båda Skandinavien och campade mycket i Norge. När Sverige lade om till högertrafik 1967 började vi upptäcka Sverige, berättar André Goury på franska med inslag av
svenska. Han arbetade som skolpsykolog och fru Leone som lärare. Under sommarledigheten passade de på att resa. Till en början vistades de i Jämtland men så kom de till Norrbotten och lärde känna en svensk man från Teuger, en by inte långt från Gammelträsk. Då hade de kommit så långt som till husköp och fick en dag ett telegram från vännen i Teuger att en stuga var till salu. Osedd, till ett bra pris av en äldre herre, köpte de stugan på kanske 20 kvadratmeter. I köpet ingick den tjärade träeka som fortfarande ligger nedanför stugan vid bryggan.Minsta barnet två
- I juli för 30 år sedan kom vi i den över sjön. Minstingen var två år och för honom var det
paradiset, minns Leone.Sedan dess har de byggt ut stugan några kvadrat och ställt en friggebod på tomten för att få plats med barn, barnbarn och vänner som kommer och
hälsar på. Men vatten och el har de fortfarande inte.- Vi har batterier och levande ljus, berättar Leone som till en början bakade bröd i vedspisen eftersom det var långt till närmaste affär. Nedanför trädgårdsbordet och bänkarna glittrar det i vattnet mellan träden. En andhona med tre små ungar simmar förbi. André är blind men minns ändå precis hur det såg ut när de kom första gången.Bilder i huvudet
- Här inne kan jag se hur det ser ut nere vid sjön, hur det ser ut på andra sidan och hur stugan ser ut, berättar han och går iväg ledsagad av Leone för att visa duschen han konstruerat.Mellan träden bakom plank finns med hjälp av attiraljer från klätterutrustning en upphissad dunk, kran och duschmunstycke.Annars gör de inte så mycket. Fiskar och plockar bär till husbehov. Gädda som är en delikatess i Frankrike får de ibland av grannarna. Badar när det är varmt i vattnet.- Inget dopp ännu i år. Men i fjol var det 23 grader, då badade vi, berättar André.Och så väntar de på de fyra barnen, de åtta barnbarnen och det lilla nyfödda barnbarns-
barnet som ska komma från Frankrike för att fira de 30 åren i en liten stuga vid en liten sjö långt in i skogen på gränsen till Älvsbyns kommun.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om