Slutet gott som vanligt

Det är 17:e året som baletten spelas i Storforsen och numera kan man räkna in Trolltagen som en traditionsrik kulturupplevelse i Norrbotten och ett givet utflyktsmål. Ett par-tre tusen människor lär säkert sätta sig ner bland klipporna under helgen. Det trodde i allla fall årets producent Åsa Bagger. Sagomystik bland klipporna Och det publiken kommer att få se är förstås själva huvudnumret, Trolltagen, lika mystisk och bedårande som vanligt. Trollen är magnifika, de små fåren har det tungt innan stygga vargen får på pälsen och vittrorna och prinsessorna finns där förstås, och drottningen och kungen och alla lakejerna. Snygga, uttrycksfulla dräkter och livfull dans av de flesta på scenen. Ralph Lundstens musik är precis så där lagom trolsk och svävar som vind mellan klippblocken. Sagan böljar fram och tillbaka, ibland ser det ut som om vargen ska segra, eller trollet ta dem allihopa, men, naturligtvis, blir det vargen och trollet som till slut släpas ut från scenen, besegrade. Så ska det vara i en klassisk saga och så är det också i Trolltagen. Inte bara Trolltagen Det finns också plats för annat under föreställningens gång. Ett fräscht gäng unga killar från Älvsbyn har för ett halvår sedan bildat en breakdancegrupp, Arctic Division och de kör en avslappnad och fin liten show som karaktäriseras av attityd, snabbhet, styrka och humor. Det är älvsbykillarna Jon Landström, Jimmy Sundin, Emil Alm och de nyinflyttade jugoslaviska grabbarna Cico och Rafet. Solodanser Två andra inslag före själva Trolltagen är två korta solodanser av Gita Sandberg och Marina Palovaara. Gita och Marina kommer från Luleå och Gita har själv koreograferat sin dans och döpt den till Och? Gita är 21 år och har gått ut Svenska Balettakademin i Stockholm och ska nu försöka försörja sig som fri dansare. ? Jag hittade musiken till min dans först, säger Gita. Jag tyckte den var kul och lite uppkäftig och jag började improvisera kring musiken. Jag tycker om att hitta olika rörelsekombinationer, själva handlingen är inte lika viktig. Marina Palovaaras dans heter Att vara och är koreograferad av en av hennes vänner, Yessiqa Lövbrand. ? Hon har utgått från min personlighet och dansen bygger på bilden av mig själv, med humörsvängningar, glädje frustration och stark målinriktning och när allt det blandas ihop blev det Att vara. Länkar ihop med sång Vad mer bjuds man på i Storforsens vackra miljö? Ja, för andra året i rad fungerar musicalartisterna Daniel Engman och Sanna Nylander-Martin som sammanhållande länkar mellan programpunkterna. De sjunger schlagers och det blir en kavalkad av kända och mindre kända låtar. Men till slut handlar det förstås om den gode och modige vallgossen som får sin prinsessa och där de små fåren äntligen får sova i fred för vargen och där skogens alla vittror och vargar och troll och får på något sätt försonas i en vacker final. Som det ska vara.

Slutet gott som vanligt

Regn och åska hängde hotande över Storforsen igår när det var dags för generalrepetition inför helgens föreställningar, men regnet och åskan höll sig borta. Det lovar gott inför lördagens och söndagens föreställningar av balettföreställningen Trolltagen.