– Jag var helt säker på att jag hade en öring på, men så var det en monsterharr som kom upp till ytan, berättar Niklas Ruisniemi entusiastiskt.
Den ljuvliga morgonen med vinnarharren är en stor händelse för honom.
– Helt klart det häftigaste fiske jag varit med om med flugspö i handen, konstaterar Niklas leende.
Det var en härlig morgon i alla avseenden vid den strida strömmen nära Stora Sjöfallet.
– Jag och mina kompisar hade börjat fiska ”före f-n”, och när vi kom till det ställe där vi alltid fått fisk på nedanför den värsta strömmen så ankrade vi fast båten. Vi hann bara göra det så small det till. På första kastet där kom jättehugget, berättar Ruisniemi.
Han var helt säker på att det var en finfin öring, utifrån motståndet och kraften i hugget. Men så var det alltså inte.
– Fisken kom upp till ytan flera gånger och visade sig, och då såg kompisarna att det var en stor harr. Jättestor! Kompisen i båten skrek och hoppade och ropade: ” Det är världsrekord”.Den där harren får du inte schabbla bort, säger Niklas med ett skratt.
Tog det lång tid att ta in storharren?
– Ja, det tog 12–13 minuter innan jag hade den i håven.
Känslan?
– Härligt. Det är inte varje dag man får en sån där storharr. Jag undrar om det nånsin händer igen,funderar Niklas Ruisniemi som tidigare har fått en harr på dryga kilot som tyngst.
Nu kom en silverglänsande bit på drygt två kilo, närmare bestämt 2.018 gram!
Du hade ett klass 7 flugspö, och vilken fluga?
– Ja, jag tror inte den finns på marknaden. Det är min farsas arbetskompis som knutit den. Den är gulbeige, och påminner om en Montana, konstaterar Niklas.
Med sitt härliga napp på den näst sista dagen i hela länets Fiske-DM, så vinner också Niklas Ruisniemi harrklassen, och det är förstås också en skön känsla.
– Jag har fått en del stora fiskar tidigare, men jag aldrig rapporterat in någon fisk förut. Nu kändes det som ett måste.
Niklas Ruisniemi fiskar en hel del, och tre gånger varje år åker han och kompisarna till den djupa (fem meter) harrströmmen vid Stora Sjöfallet. Där har de fått många fina öringar i sommar, men storharren slår allt.
När inte Niklas fiskar (företrädesvis i Gällivare-fjällen) så jobbar han som brevbärare i Luleå och umgås med sin familj.
Han är separerad, men har en son som är två år.
– När grabben blir fyra år är det dags att ge honom det första fiskespöet, slutar sommarens harrkung i länet.