Trettondagen 1995 fick Reine Axel Unnerbäck och Göran Söderström, tillsammans med några andra par i Stockholms stadshus, äntligen få säga "ja" till varandra.
– Det var en kolossal ceremoni. De sade i många år efteråt att de aldrig haft ett sådant vackert bröllop i stadshuset, säger Göran Söderström, 80.
– Det var tjockt med folk. En väldig fest, berättar Reine Axel Unnerbäck, 76.
Plockade ner tavla
Även om Sverige inte var först fick beslutet stor uppmärksamhet även utanför landet. Franska morgontidningen Le Figaro intervjuade makarna i hemmet vid Gröna Lund i Stockholm.
Paret träffades 1959, blev ett par året därpå och har bott i samma bostad sedan 1965.
– Då var det naturligtvis många som förstod vad det handlade om. Men det var ju bostadsbrist, så det var ändå ganska naturligt att man delade lägenhet, säger Reine Axel Unnerbäck.
Omgivningen var generellt positiv, minns de båda. I de konstnärliga kretsar de befann sig i fanns en hel del homosexuella. Men Reine Axel Unnerbäck berättar att han brukade plocka ner en viss tavla med nakna män från väggen när en del gäster kom på besök.
Även om paret levt som öppet homosexuella i många år, innebar det registrerade partnerskapet – med annons i de stora morgontidningarna och allt – att de nu var ett officiellt par i samhällets ögon.
Intern kritik
Jens Rydström är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och har bland annat forskat på registrerade partnerskap i Norden.
– Homosexuella kvinnor och män har väldigt länge genomfört sådana här bröllopsceremonier, utan att ha den statliga sanktionen. Det har man belägg för under 1930-, -40- och -50-tal, säger han.
Att just lagen anses så viktig har flera anledningar, men en gemensam är att det är ett erkännande.
Motstånd fanns även inom hbtq-rörelsen. En del var kritiska till tvåsamhetsnormen, andra att man skulle efterapa det heterosexuella äktenskapet, som i feministiska teorier ses som en av patriarkatets hörnstenar.
– Det ansågs snarast vara något man borde bekämpa, säger Jens Rydström.
Lång och hård kamp
Trots allt infördes registrerade partnerskap i Danmark 1989, Norge 1993 och Sverige 1995. Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, säger att lagen var viktig.
– Det var ett väldigt stort steg och extremt betydelsefullt att kunna få någon form av juridisk trygghet för dem som lever i långvariga parrelationer, som samhällssystemet ändå är byggt kring, säger hon.
Beslutet banade i sig tur väg för andra regeländringar på området, som möjligheten att ansöka om adoption 2003 och att äktenskapet 2009 blev könsneutralt. Men Ulrika Westerlund betonar att det ändå varit lång och hård kamp för att få igenom dem.
– Att lagändringar går igenom beror på att aktörer som RFSL jobbat under lång tid för att förändra attityder och värderingar hos befolkningen i stort, och politikerna, säger hon.
Jens Rydström konstaterar att det var en betydligt större del av den svenska riksdagen som röstade igenom det könsneutrala äktenskapet, jämfört med stödet för partnerskap när det klubbades.
– Det är intressant att när registrerade partnerskapet blev verklighet dog debatten. Kanske märkte man att himlen inte ramlade ner. Det funkade bra, det heterosexuella äktenskapet krossades inte.
Firar champagne
Göran Söderström och Reine Axel Unnerbäck skickade in pappren som ändrade deras partnerskap till äktenskap när det blev möjligt. Men det var mest en formsak. Hur de ska fira porslinsbröllopet har de inte funderat så mycket på.
– Men vi får väl dricka lite champagne, säger Reine Axel Unnerbäck. (TT)