På Drottninggatan väller människorna fram. På håll ser de ut som myror, eller en hjord av något slag; ungdomar i stora gäng, familjer med barnvagnar och shoppingpåsar - och mängder av turister utrustade med karta och kamera. Fyra tjejer går omkring och ser varma ut med reklamskyltar för en restaurang hängande på sig. I ett hörn blir trängseln än värre när ett stort företag delar ut gratis smakprov på iskaffe.
När jag passerat Olof Palmes gata saktar tempot ner. Människoströmmen minskar och det finns luft åt alla igen. Här, högt upp på Drottninggatan, ligger några Stockholmspärlor gömda. Centralbadets park till exempel - runt fontänen prunkar grönskan och syrenerna står i full blom. Det här är en av få lugna oaser i city. Jag sätter mig på en bänk och låter hjärtat återgå till sin normala rytm. Fåglarna kvittrar och det sorlar lågt från gatan. Här finns också ett café och en bar för den som vill köpa sig något att äta och dricka.
I närheten, på Barnhusgatan ligger den lilla mexikanska restaurangen La Neta. De har god, billig mat och fri koriander. Den hungriga kan också besöka Citykonditoriet en gata upp på Adolf Fredriks Kyrkogata. Här dricker vi bryggkaffe och äter mazarin om det inte är torsdag, då det är ärtsoppa och pannkakor som gäller. Här är det högt i tak och aldrig särskilt fullt, här kan man vila trötta ben i en sekelskiftessoffa. Billigaste fikat i stans finaste lokaler.
Stadens stolthet
Nästa stopp är Djurgården. Hit till Stockholms stolthet och gröna lunga hittar alla turister, men tar du dig lite längre ut på ön blir det glesare. Lättast är att ta spårvagnen från Hamngatan förbi Nordiska Museet, Skansen och Gröna Lund och hoppa av på ändstationen vid Waldemarsudde.
Här bodde Prins Eugen till sin död 1947. Att gå in på museet och se utställningen och slottet där målarprinsen bodde kostar 100 kronor. Men parken räcker gott och väl som utflyktsmål. Under sommarmånaderna är också det Gamla huset öppet, gratis för alla. Det mindre huset använde Prins Eugen som sommarbostad medan han väntade på att slottet skulle byggas färdigt.
Ulla Svedjerud som är vakt i det Gamla huset berättar:
- Här inne kan man få en bra bild av hur Prins Eugen växte upp, hans tidiga tankar på att bli konstnär och hans relation till kungafamiljen.
Det är varmt och pensionärerna sitter i skuggan under Rodins kända skulptur Tänkaren. Sakta glider en Finlandsfärja, följd av skräniga måsar, förbi. Färjan är så stor att den skymmer solen för en stund. Här är jag inte ensam om att gå omkring med en kamera på axeln, en japansk turist zoomar koncentrerat in en tulpan medan andra fokuserar på utsikten eller skulpturerna.
Perfekt för picknick
Ännu längre in på Djurgården finns otaliga fina miljöer längs med vattnet för den som vill ha picknick, risken är dock stor att du får sällskap av ett gäng störiga kanadagäss.
Vid Blockhusudden finns ännu ett galleri för den konstintresserade. Thielska galleriet kostar 100 kronor att besöka och i konstsamlingen finns verk av bland andra Edvard Munch och Anders Zorn samt en kopia av Nietzsches dödsmask. Caféet är hyfsat billigt och du kan fika eller äta sopplunch omgiven av stora ekar ute i trädgården.
Jag funderar på att ta gröna linjen till Skogskyrkogården, vanligtvis min favoritplats i Stockholm, men det är sommar och jag väljer bort döden och svårmodet till förmån för en trevlig fika under äppelträden.
En annan värld
Med tunnelbanans röda linje tar jag mig till Liljeholmen och promenerar längs sjön Trekanten. En bit in tätnar lövskogen, här står människor i fiskeutstyrsel och fiskar med kastspön - det känns som en annan värld.
Vi är på väg till Vintervikens trädgårdscafé som ligger i en dalsänka mellan Aspudden, Liljeholmen och Gröndal. Vi passerar en skola, en kulle och en stor gräsplätt - sen är vi framme.
- Isterbanden är särskilt goda, de kommer från ett litet slakteri i Skåne där djuren haft ett bra liv, tipsar August som tar vår beställning.
Han tillägger också att människor åker långväga för att äta isterbanden som serveras med dillstuvad potatis och sallad.
På söders höjder finns ännu en oas - Leif Höglund och Jane Ängehult sitter vid ett bord på Fjällgatans uteservering.
Hundarna Aron och Dacke kastar långa, längtansfulla blickar mot parets glassstrutar.
- De brukar få lite sen, i slutet, säger Jane och klappar Dacke på huvudet.
Berömda litteraturkvarter
Paret från Huddinge gillar mest att promenera i skogen men in till stan och till Fjällgatan åker de då och då för att äta den berömda glassen och titta på utsikten.
- Du ser väldigt mycket härifrån, nästan hela stan, säger Leif och ser ut över vattnet där två Djurgårdsfärjor just möter varandra.
Det här är också berömda litteraturkvarter. På Fjällgatan levde och verkade Stockholmsskildraren Per-Anders Fogelström och utsiktsplatsen vi står på är uppkallad efter honom. På Stigbergsgatan ett kvarter upp, stod journalisterna och trängdes i oktober då Tomas Tranströmer äntligen fick nobelpriset i litteratur. Och ett stenkast bort, uppe på Mosebacke utspelar sig första kapitlet i August Strindbergs roman Röda Rummet.
På gräsplätten nedanför Sista Styverns trappor sitter en gymnasieklass och har picknick i solen och jag promenerar tillbaka mot Slussen längs gator kantade av 1700-talshus.
De upphetsade skriken från Gröna Lund hörs över vattnet och himlen börjar sakta färgas rosa. Kanske är de bästa sakerna i livet gratis ändå, eller åtminstone inte speciellt dyra.