Smartare försäkringar kan sänka farten
Med modern teknik kan man mäta när, var och hur en bil körs. Med den informationen skulle försäkringsbolagen kunna differentiera försäkringspremierna så att de som kör fort får betala mer.
- Det kan vara ett bra sätt att komma åt en av de stora riskerna i trafiken, säger nationalekonomen Jan-Eric Nilsson.
- Det kan vara ett bra sätt att komma åt en av de stora riskerna i trafiken, säger nationalekonomen Jan-Eric Nilsson.
Nu föreslår en rapport från VTI-forskaren Jan-Eric Nilsson och doktoranden Sara Arvidsson att den här informationen ska användas av försäkringsbolagen.
Tanken är att man ska använda informationen om hur snabbt bilen körs, när den körs och kanske vart för att beräkna försäkringspremien individuellt. Att man alltså betalar efter hur man kör.
- Om man kunde låta bilisterna betala efter hur fort de kör så skulle man antagligen snabbt nå resultat i form av sänkt hastighet. Det skulle vara en metod för att komma åt ett av kärnproblemen i trafiken, säger Jan-Eric Nilsson.
Stora pengar
Rapporten Smarta försäkringar ger färre olyckor presenterades nyligen i tidskriften Ekonomisk Debatt. Där har forskarna tittat på de totala samhällskostnaderna för trafikolyckorna och jämfört med försäkringskostnaderna.
- Problemet är att försäkringsbolagen bara tar hand om kostnader för plåt och förstörda bilar, medan samhället står för sjukvård och produktionsbortfall, vilket är det riktigt dyra. Ska vi få en ny typ av smarta trafikförsäkringar måste nog initiativet komma från myndighetshåll.
Det system som Jan-Eric Nilsson förespråkar bygger på frivillighet. Man låter försäkringsbolagen utrusta bilen med de instrument som behövs, mot att man i gengäld får en lägre premie.
- Till en början skulle man få ett urval där de goda bilisterna ansluter sig, medan de som vill köra för fort inte gör det. Man låter de som kör för fort betala betydligt dyrare premier, vilket på sikt gör att allt fler av dem också ansluter sig.
Det finns dock flera problem. Först och främst är det frågan om integritet. Är det rätt att privatpersoner ska övervakas så detaljerat, även om de sparar pengar på det?
- Frågan är inte enkel, men den borde gå att lösa. Det fungerar ju på andra områden, till exempel inom mobiltelefonin. Det verkar inte heller vara svårt att få folk att ansluta sig. När de testat liknande system i England har trycket från allmänheten att få vara med varit mycket stort.
Ett annat problem är att de svenska försäkringspremierna är ganska låga i en internationell jämförelse. Det innebär att det kan vara svårt att skapa tillräckligt stor skillnad mellan de billigare och dyrare premierna. Ska man tillåta försäkringsbolagen att mäta hur, vart och när man kör måste man helt enkelt tjäna en hacka också.
Rapporten var tänkt som en förstudie till svenska fälttester, men några sådana verkar det inte bli just nu. Det pågår nämligen redan försök i Ålborg där Ålborgs universitet låter några hundra unga bilister testa ett liknande system.
Testet heter Spar på farten och man använder GPS-utrustning och digitala hastighetskameror för att mäta hastigheten. Ju mer laglydigt ungdomarna kör, desto billigare försäkringspremie.
- Vi behöver göra större och noggranna studier i Sverige senare också innan ett sådant här system införs, så att effekterna kan dokumenteras. Jag tror på den här idén eftersom den riktar sig direkt till bilisten och blir en åtgärd mot de höga hastigheter som är trafikens största fara, säger Jan-Eric Nilsson.
Fakta Två försäkringsmodeller
I Danmark genomförs just nu tester efter systemet Pay-As-You-Speed (PAYS).
Systemet bygger på att man främst mäter hastigheten som en bilist håller. Den som kör för fort utgör automatiskt en större risk i trafiken eftersom man har kortare tid på sig att reagera om något händer och eftersom skadorna blir värre när de sker i hög fart. Det är också bevisat att förare som kör för fort ofta också har andra beteenden som är kostsamma för försäkringsbolagen, till exempel är riskbenägna eller kör slarvigt.
Det brittiska försäkringsbolaget Norwich Union driver sedan 2003 ett projekt enligt systemet Pay-As-You-Drive (PAYD). Där använder man vanliga schabloner som ålder, kön och fordonstyp, men har lagt till körsträckan. Metoden bygger på att det finns en relation mellan hur långt man kör och risken för olycka. Ju längre körsträcka, desto större olycksrisk. I försöket mäts också när man kör och vart. Det medför större risker att köra på natten och i tätorter, än på dagen och på landsbygd. Systemet gör också att man inte tjänar på att uppge felaktig bostadsort för att sänka sin premie.
Systemet bygger på att man främst mäter hastigheten som en bilist håller. Den som kör för fort utgör automatiskt en större risk i trafiken eftersom man har kortare tid på sig att reagera om något händer och eftersom skadorna blir värre när de sker i hög fart. Det är också bevisat att förare som kör för fort ofta också har andra beteenden som är kostsamma för försäkringsbolagen, till exempel är riskbenägna eller kör slarvigt.
Det brittiska försäkringsbolaget Norwich Union driver sedan 2003 ett projekt enligt systemet Pay-As-You-Drive (PAYD). Där använder man vanliga schabloner som ålder, kön och fordonstyp, men har lagt till körsträckan. Metoden bygger på att det finns en relation mellan hur långt man kör och risken för olycka. Ju längre körsträcka, desto större olycksrisk. I försöket mäts också när man kör och vart. Det medför större risker att köra på natten och i tätorter, än på dagen och på landsbygd. Systemet gör också att man inte tjänar på att uppge felaktig bostadsort för att sänka sin premie.
Så jobbar vi med nyheter