När Lena Pers skulle skaffa hund för andra gången i sitt liv, visste hon på ett ungefär vad hon ville ha. Inte för stor, men inte heller för liten.
Den skulle vara lätt att hantera, inte för krävande, lättlärd, lugn, tillgiven och funka med resten av familjen - inte minst med de tre barnen.
Länge sneglade hon på mellanpudeln, men av en händelse råkade hon stöta på en granne som hade en lagotto romagnolo. Lena fick chans att studera rasen lite närmare och insåg snart att den var precis vad hon ville ha.
- Allt stämde. Den var pigg och glad ute och cool inne. Bra storlek och framför allt har de en lättskött päls som inte fäller.
Avvaktande
Sagt och gjort, sedan drygt fem år tillbaka bor Solgull hos familjen Pers. Som valp hade hon orange och bruna fläckar, men de har bleknat och i dag är hon nästan helt vit. Ögonen är stora och bärnstensfärgade med ett uttryck som är en blandning av nyfikenhet och skepticism. Lena berättar också att Solgull är avvaktande mot främlingar, oavsett om det är människor eller andra hundar.
- Hon är inte som en golden eller labrador som rusar fram och viftar på svansen åt vem som helst.
Bra luktsinne
Favoritstället är soffan på övervåningen där hon kan ligga och spana ut. Även om Solgull trivs inomhus tvekar hon aldrig att följa med på en promenad. Och det bästa hon vet är när hon får uppgifter att lösa, berättar Lena.
- Hon brukar buffa mig i knävecket när vi går, vilket betyder "nu hittar vi på nåt", säger Lena och berättar att de ibland leker leken "hoppa upp på stenen" eller "gå till trädet".
Andra uppskattade uppgifter är att stanna, gå, ligga, sitta på kommando eller ännu hellre söka godis som Lena gömt i skogen. Lagotton är också känd för sitt utomordentliga luktsinne.
Ska inte fälla
Sedan urminnes tider har rasen använts för att leta tryffel, den åtråvärda svampen som växer under jord, men det funkar även med kantareller. Kruxet är bara att man måste öva och träna hela tiden. Gör man inte det faller kunskapen i glömska. Men till skillnad från till exempel border collien, som också är lättlärd och arbetsvillig, behöver inte lagotton aktiveras hela tiden.
Men precis som med alla individer finns det så klart skillnader trots att det handlar om samma ras. I Solgulls fall är det pälsen, påpekar Lena.
- Lagotton ska ha en tät krullig päls som inte fäller. Solgull har ganska tunn päls som inte är så lockig. Och så hårar hon. I det fallet är hon ett riktigt måndagsexemplar.