– Lyft bort locket och ta en rejäl tugga av ”semlan”. Sedan äter du locket och sist den andra halvan.”
Hotelldirektör David Viklund, 41, instruerar hur en Kalix löjromssemla ska avnjutas samtidigt som han ställer fram assietten med delikatesserna som han själv tagit fram receptet till.
Han har jobbat som kock i många år, gillar fortfarande att laga mat och om han ska välja en paradrätt så blir det risotto. Att Hertsösonen en dag skulle bli hotelldirektör fanns inte på kartan när han för längesedan valde att gå restauranglinjen på Bergnäset. Han gjorde en kort jobbsväng på Mallis innan han kockade på allt ifrån Magneto till Olivers inn och Oliv. När storstan lockade blev han bartender på ett Scandichotell innan karriären gick vidare via Stureplansgruppen och Sabis och han så småningom landade i Petter Stordalens imperium. Vid det laget hade David Viklund haft en rad ledarroller.
– Jag upptäckte att det är väldigt roligt att leda andra. Det är just mötet med människor, såväl anställda som gäster, som driver mig. Människor är intressanta och mötet med dem är viktigast. Jag har aldrig haft någon karriärplan eller något specifikt mål.
Det var en tidigare chef som värvade David Viklund som mat- och dryckeschef till Clarion sign, Strawberrykedjans flaggskeppshotell mitt i Stockholms city. När den dåvarande hotelldirektören slutade fick David erbjudandet att ta över. Det var tre år sedan. I januari prisades han som Årets hotelldirektör.
– Det var en stor ära. Vi är 232 hotelldirektörer i hela kedjan och jag fick utmärkelsen, säger David Viklund och visar glasstayetten som står på bästa plats i bokhyllan på kontoret.
David spelar upp en videofilm som visar hur han fick reda på att han var nominerad till priset.
– De lurade mig fullständigt! Mina norska chefer bad om ett skypemöte där de skällde ut mig efter noter. De hävdade att jag misslyckats med uppdraget och jag fattade ingenting, vi hade ju slagit försäljningsrekord.
Mötet avslutades med att cheferna skrattande gratulerade David till nomineringen och David utbrast ”era jävla idioter!”
– Haha, det kanske inte var så snyggt sagt, men det var en spontan reaktion. När jag sedan vann utmärkelsen var jag jättenervös när jag skulle upp på scenen inför 3 500 personer. Jag har ju scenskräck! Men det var verkligen jättehäftigt med stående ovationer på Friends arena, som ska bli Strawberry arena. Egentligen är det svårt med individuella priser i en lagsport. Vi är ju många som jobbar tillsammans, mitt team är också vinnare.
David ställer tillbaka glasstayetten på hyllan och plockar fram andra klenoder som alltid finns på kontoret. Luleå hockeys matchställ och en klubba som han fått av elitspelaren Brendan Shinnimin.
– Synd att jag inte hade min guldhjälm här också. Den fick jag av damlaget när de tog hem guldet i Gävle. Robert Hedlund ringde mig och sa ”vi har ingenting att fira med, kan du hjälpa oss?” Klart jag kunde. Jag tömde mitt privata vinskåp och lastade bilen full. Sedan körde jag i snöstormen till Gävle, och fick en guldhjälm som tack.
För honom är hockey nästan viktigare än livet. Han spelade själv hockey när han växte upp på Hertsön och har sedan dess varit ett troget Luleå hockey-fan. När Luleåfans nominerade honom till Luleå hockeys styrelse blev han oerhört glad och även om det inte blev en styrelseplats denna gång har David inte stängt dörren för framtida uppdrag.
Drömmen är att på ett eller annat sätt hjälpa Luleå Hockey.
– Ja, all min lediga tid handlar om hockey. Jag ser alla matcher, vi är ett gäng utflyttade lulebor som går på matcher ihop och den här bär jag alltid på kavajslaget, säger David och fingrar på en Luleå hockey-pin. Den bär han i alla sammanhang, även när han träffade drottning Elizabeth på Epsom Downs Derby för några år sedan.
– Jag vet inte om hon ens såg den, men jag gillar att tro att hon gjorde det, skrattar David, som inte är den som blir starstruck i första taget. Han har mött många kändisar, varv Demi Moore kanske är en av de kändaste. Han äter surströmming med Stefan Sauk och vissa kändisar har han inte ens känt igen.
– På galopptävlingen träffade jag en trevlig man som berättade att han säljer skor. I efterhand fick jag veta att det var Nikes vd.
David Viklunds egen högsta chef, Petter Stordalen, är också en kändis av stora mått.
– Han är ju ägare av hotellkedjan, men vi har ingen kontakt med varandra i vardagen. Petter tittar in här då och då och kommer in som en virvelvind, full av energi. Han är Nordens mest kände affärsman och en otroligt inspirerande person. Inställningen är att ingenting är omöjligt och att man alltid ska göra det bästa av situationen. Det är en devis som gäller för alla som jobbar här.
Även om Stockholm varit Davids hem i 19 år så kommer han alltid hem även när han reser till Luleå.
Man kan ta grabben från Hertsön, men man kan aldrig ta Hertsön från grabben. David pratar så ofta om Luleå att kollegor får påminna honom att det handlar om Stockholm nu. När David ordnade en dag för ledningsgruppen förlade han den till Hertsö träsk där det bjöds på torkat renkött och Eino Uuusihannu gräddade småplättar över öppen eld.
– Jajamensan, det heter såklart plättar och småplättar. Pannkaka gör man i ugnen.
Hembygden betyder allt för David och en dag flyttar han till Luleå.
– Jag vill göra något gott för min hemstad, vad vet jag inte nu. Det är inte omöjligt att jag driver hotell i Luleå i framtiden.
En drömdag : ”Då kör jag fyrhjuling hos kusinerna i Södra Prästholm, sedan sitter jag på en stubbe och grillar korv. Då mår jag som bäst”
Favoritrum på hotell: ”Jag vill bo långt ner och nära hissen. Då kommer man snabbt ner till frukosten.”
Sagt om David: ”Den bästa chef jag haft, låter mig testa nya idéer. Det händer att han blandar ihop tider och dagar.”/Liza Lyberg, hotellchef.
Drömgäst: ”Barack Obama. Jag skulle fråga: ”hur kunde det bli så här?”
Drömmer om: ”Den enda dröm jag har är att en dag flytta till Luleå igen. Det kommer jag att göra, men inte inom överskådlig tid.”
Det saknas i Luleå: ”Stan har en hög kvalité på restaurangerna, men det saknas en bra bar och nattklubb. Jag tycker också att Luleå behöver en riktigt bra stadsfest, där finns förbättringspotential.”