Han är född i Uppsala men fram till han fyllde "körkort" har han tillbringat somrarna i Luleå skärgård, nämligen på ön Antnäs-Börstskär där han och hans syster har en liten sommarstuga.
– Det är mitt andningshål. Där mår jag bra, där är det lugn och ro.
Innan vi återkommer till hans paradis i Luleå skärgård berättar han om ett helt annat liv. Han berättar om livet på scenen, i musikstudion, textskrivandet och om restaurangbranschen, men han avslöjar också om en talang som tidigare varit höjt i dunkel.
Hur gick det till när du blev E-Type med svenska folket?
– Jag var på väg till ett skivbolag tillsammans med Stakka Bo för att skriva skivkontrakt. På vägen blev vi stoppade av polisen, jag hade inte betalat bilskatten. Under tiden som poliserna skruvade bort registreringsplåten var vi allmänt deppiga. Stakka Bo hade redan ett artistnamn men jag hade inte det. Plötsligt körde en röd Jaguar E-Type förbi. Jag hann se att det stod E-Type på baksidan av Jaguaren och då bestämde jag mig för artistnamnet E-Type, det var 1990.
Blev det något skivkontrakt?
– Ja, första soloskivan blev också en dundersuccé – i Umeå. Förstår fortfarande inte riktigt varför, men vi fick några spelningar i Umeå.
1994 brakade det loss ordentligt, var hände då?
– Jag träffade musikproducenten Denniz Pop. Han har bland annat producerat låtar till artister som Britney Spears och Ace of Base. Vårt samarbetet fungerade jättebra, tyvärr avled han i cancer 1998.
Hur ser du på dig själv, vad har du egentligen för yrke?
– Jag är musiker, låtskrivare, musikproducent och krögare. Sedan covidutbrottet har det blivit mindre musik och jag kan utan tvekan säga att det är mina två restauranger som ger mig lön, även om restaurangbranschen också har drabbats hårt av viruset.
Berätta hur din musikkarriär startade?
– Oj, allt började egentligen med att jag, i början på 80-talet, var trummis i ett hårdrocksband från Boden som hette Maninnya Blade. Måste först berätta att jag har fått sparken tre gånger. Den första var just från Maninnya Blade. Jag sålde mina trummorna och köpte bland annat en synt och började göra egen musik, jag har faktiskt kvar synten än i dag. I början på 90-talet började jag och Stakka Bo att intressera oss för elektronisk dansmusik och tillsammans gjorde vi några singlar.
Du säger att du har fått sparken tre gånger, berätta om andra gången?
– Det var när jag jobbade som VJ, Video Jockey, på ZTV. Det var Henrik Schyffert som sparkade mig, men vi är kompisar i dag. Jag är faktiskt glad över alla gångar jag fått sparken, det har alltid blivit något bra av det efteråt.
Tredje gången då?
– Jag arbetade som lärare i svenska och historia, jag var också klassföreståndare. Jag var bara 22 år då och min mamma hade just gått bort. Jag skulle på en spelning i Göteborg och under resan passade jag på att rätta elevernas prov. Av någon anledning tappade jag bort proven så jag gav alla elever en fyra i betyg. Efter någon vecka kom rektorn och sade, "Du Martin, ska inte du ta och göra någonting annat".
Efter tiden med Stakka Bo tog karriären nya framgångsrika steg.
Första solosingel, "I'm Falling", blev ingen större framgång men sedan samarbetade han med sångerskan Nana Hedin och tillsammans slog de igenom stort med låten "Set The World On Fire". När sedan skivan "Made in Sweden" släpptes, som producerades av Pär Lönn, Denniz Pop och kanske framför allt av Max Martin, formligen exploderade framgången, nu var E-Type ordentligt i ropet. Efterföljande singeln "This Is The Way" blev en monsterhit och låg etta på singellistan. Albumet sålde över 100 000 exemplar bara i Sverige. Under fotbollsåret 1994 kröntes han under Swedish Dance Music Awards med tre prestigepriser, bästa sång, bästa artist och nykomling. Med sitt långa och yviga frisyr gjorde han också succé i både Europa och i Asien.
År 1996 släppte han ett nytt album, även den här gången producerat av demonduon Pop/Martin, numer inriktade på ett pop- och rocksound. E-Type vann det här året Aftonbladets prestigefyllda pris Rockbjörn för årets svenska manliga artist. Två år senare fick han återigen en Rockbjörn.
År 2000 skrev och framförde han "Campione" som blev den officiella låten till EM i fotboll.
E-Type har deltagit i Melodifestivalen flera gånger, som 2008, tillsammans med The Poodles. De gick vidare till den andra chansen i Kiruna, där de blev utslagna.
Det här är bara en del av Martin "E-Type" Eriksons karriär.
Det verkar som att Denniz Pop och Max Martin haft stor påverkan på din framgångsrika karriär?
– Oja, så är det. Jag och Max Martin är jättepolare. Jag behöver honom och jag har faktiskt kontaktat honom igen men han har en hel del annat att göra. Han har, producerat musik åt bland andra Celine Dion, Justin Bieber och Ed Sheeran.
Jag vet att du har en hemlighet som du hållit på under en tid, kan du berätta?
– Nä, det går jättebra att nämna det nu. Sista handpåläggningen på nya plattan tar sin tid. Men nu är den klar. Första singeln kommer att släppas den 18 mars och ett album i maj. Så himla kul.
På tal om Kiruna?
– Efter en spelning brukar vi ofta gå ut på stan och åka raggarbil, ett perfekt sätt att se omgivningarna. Älskar att åka raggarbil. Raggare är ofta jättesköna människor.
Du köpte också en raggarbil i Kiruna, sägs det?
– Jo, det stämmer. I fyllan köpte jag en Eldorado från 1959. Jag fick en provtur innan. Jag minns att det var en ljust ute och renar på vägen. Det här var sommaren 2005, tror jag. Jag minns också att vi åkte in till centrala Kiruna där jag tog ut pengar i en automat för att betala handpenningen.
Hur fick du bilen från Kiruna?
– På morgonen skulle vi åka vidare med turnébussen. När jag gick in i bussen sade busschauffören, "Nä nä nä, du ska inte åka buss, du ska köra den där, det är din bil", sade han och pekade på raggarbilen.
Jag har förstått att du verkligen gillar Norrbotten och speciellt en plats i Luleå skärgård?
– Absolut. Vi har varit i Luleå hela somrarna ända sedan jag föddes och ungefär till jag fick körkort. Hela familjen, mamma, pappa och syrran, tillbringade alla somrar på älskade ön Antnäs-Börstskär. Mamma var ju lärare så vi kunde vara på ön från juni till augusti. Jag brukar vara där nu också mellan varven, några gånger per år. Det är en underbar plats, där får jag verkligen sinnesro.
Vad har du för minnen av Antnäs-Börstskär från när du var yngre?
– Vi har ju varken vatten eller avlopp på ön så vi åkte ofta in till badhuset och tvättade oss. Jag kommer också ihåg att vi ofta var på Beijer och köpte virke. Båten var fullastad med virke när vi åkte tillbaka till ön. Sedan kommer jag ihåg att det var mycket huggorm där. Vi hade en träspång för att slippa ormarna, men det var egentligen ganska spännande.
Antnäs-Börstskär ligger i Luleå skärgården mellan Germandön och Kunoön.
E-Types fascination för vikingar och sjörövare går det inte att ta miste på. För drygt tio år sedan öppnade han vikingakrogen Aifur i Gamla Stan, Stockholm. Han driver även restaurangen Lasse i Gatan, som ligger 20-talet meter från Aifur och är uppkallad efter kaparen, kommendören, skeppsredaren och affärsmannen Lars Gatenhielm som levde 1689 till 1718. Han var bland annat anklagad vid ett flertal tillfällen för piratverksamhet.
Varför vikingar och sjörövare?
– Min mamma var historielärare, det kan ha med det att göra. Vikingar och svenskt 1700-tal är mitt stort intresse. Det är bara att titta sig runt här på Lasse i gatan, säger han och ställer sig vid en tavla föreställande just Lars Gatenhielm.
Du har musiken, krogarna och en sommarstuga tillsammans med din syster Erika. Något annat du sysslar med, något som är väl bevarad hemlighet?
– Jo, säger han och tvekar lite.
– Det är en sak som bara mina närmaste känner till. Jag målar tavlor i akryl. Jag kan visa, säger han och visar upp enormt vackra målningar från sin telefon.
– Jag liksom försvinner in i mig själv när jag målar. Då mår jag jättebra.
Det är djur, natur och väsen, enormt detaljrika målningar. Du har inga planer på att ställa ut?
– Min mentor, Ernst Billgren, säger samma sak – när ska du ställa ut? Jag sitter ibland hemma hos honom och målar vilket är mycket kul och givande.
Några planer på att lämna singellivet och bilda familj?
– Hmm, jag är faktiskt nyligen väldigt osingel. Vem vet, kanske blir jag Sveriges äldsta pappa.
Du är hedersmedlem i Luleå Hockey som nummer 4 i ordningen, hur känns det?
– En enormt stor ära som jag verkligen uppskattar. Förr brukade jag få en t-shirt varje år men det var länge sedan nu, säger och blinkar med ena ögat.