I dag bor Therese, 33, med sin sambo Samuel Carlsson i Nacka utanför Stockholm. Men hon har starka band med sin mamma och syster i Luleå och pappa i Vitåfors. Numera jobbar hon hos hälsovårdsföretaget Philips Healthcare som ansvarig för servicelogistik.
Men anledningen till att jag pratar med Therese är naturligtvis terrorattentaten för tio år sedan. Hon bodde i USA under åren 1997 till 2002. Vid tiden för attentaten studerade hon vid universitetet New Paltz i den lilla staden Marlboro norr om Manhattan. Hennes huvudämne var political science, som i Sverige kan sägas motsvara statsvetenskap.
"Kan väl inte stämma ..."
- Jag minns att jag på morgonen den 11 september 2001 satt och åt frukost och lyssnade på musik från en radiostation. Plötsligt bröts musiken och en radioman meddelade: "Det rapporteras att ett flygplan rammat ett av tornen på Manhattan i New York. Men det kan väl inte stämma ..." Efter ett kort tag kommer rösten igen: "Jo, det gör det ..."
"Allt helt overkligt"
Efter de chockerande nyheterna tar sig Therese till universitetet.
- Där hade alla lektioner ställts in. Men vi fick samlas i salarna om vi ville. Själv tog jag kontakt med kompisen Kate. Vi följde utvecklingen via tv. Båda ringde vi runt till olika bekanta som jobbade eller bodde i närheten av de båda rasade tornen. Men det var svårt att få kontakt, berättar Therese Nordlund.
Vad kände du själv när de två rammade tornen rasade samman, alla tusentals människor som dödades, planet som störtade mot Pentagon i Washington och det fjärde planet som störtade?
- Allt var helt overkligt. Den annars så livliga storstaden New York stod still. Broarna till och från Manhattan stängdes för biltrafik. Miljontals människor fick i stället promenera över broarna. En kompis pojkvän, som studerade till polis, blev inkallad för att hjälpa till i räddningsarbetet.
- Amerikanerna verkade väldigt enade och patriotiska efter händelserna. Stödet från allmänheten var stort när det gällde alla restriktioner och hårdare tag. Jag kommer ihåg när jag skulle flyga inrikes ett halvår efter attentaten. Trots att jag är blondin och blåögd så undersöktes bagaget grundligt två gånger och jag själv tre gånger innan jag fick gå ombord på planet, fortsätter Therese.
Något annat som du tycker satt sina spår efter den 11 september 2001?
- Framför allt synen på militären. Efter kriget i Vietnam verkade de flesta vilja skrota krigsmakten. Men nu hyllas soldater som nationens hjältar och har ett väldigt stöd bland allmänheten. Se bara kriget i Irak. President George W Bush kunde göra som han ville. Han åkte med i bara farten.
Hur är dina egna band med USA idag?
- Jag har en ständig kontakt med mina bekanta. Jag har också varit över flera gånger och hälsat på sedan jag flyttade hem till Sverige ett år efter 11 september-dåden.
Norrbotten då?
- Jag skulle vilja flytta tillbaka. Men inte just nu. Jag har ju min familj och många vänner som bor i länet. Jag är uppväxt på landet. Och jag gillar att vara ute i naturen för att inte tala om att vintertid köra skoter, säger Therese, som är en aktiv idrottstjej. Hon gillar främst fotboll, rinkbandy och löpning.