25 år sedan Appojauremorden: Bekännelsen som kom bort

Tipset kom till rikskriminalpolisen i Norge i slutet av januari 2000. Enligt en kvinna hade en man erkänt till henne att han mördat makarna Stegehuis under en semester på Kanarieöarna.
Efter en kväll med stora mängder alkohol tog mannen på sig totalt fyra dödsfall. Det första ska ha skett i Haparanda 1980 då en man avled av ett revolverskott i huvudet. Ärendet avslutades av polisen eftersom dödsfallet betraktades som självmord.
Samma natt erkände mannen att det var han som låg bakom morden i Appojaure, att hade knivmördat ett äldre par i ett tält och en yngre pojke.
Yngre pojkar och att mörda var något som gjorde honom sexuellt upphetsad, hade mannen berättat för den norska kvinnan.
Förutom dessa mord erkände mannen också att han dödat en person någon gång runt 1990 och ett rån i Finland. När det gällde detta mord hade hon inte fått veta något mer.
Mannen, som i dag är några år över 50, berättade också att han hade varit akut inlagd för psykiatrisk vård några gånger.
Enligt kvinnan hade mannen problem med alkohol och kunde dricka i flera dagar i sträck.
Dagen efter erkännandet gick kvinnan till den spanska polisen berättade vad hon hört, utan att någonting hände.
Men när mannen med ett leende konstaterade dagen efter: ”Tänk att du nu ligger tillsammans med en massmördare”, fick den norska kvinnan nog.
Tidigt på morgoen flydde hon i smyg från hotellet. Med hjälp av vänner lyckades hon få ihop pengar till en ny flygbiljett hem, där hon direkt kontaktade polisen.
Det här kan vara dubbelmördaren tror en av de mest rutinerade mordutredarna i Sverige, Thure Nässén.
Men när tipset kom in till rikskriminalpolisen arkiverades det omgående. Det fanns redan en dömd person för det aktuella brottet.
– Åt tipset är ingenting gjort och han är aldrig hörd för det här, vad jag vet. Det här tipset kom efter att Thomas Quick var dömd. Vi fick inte prata med honom eftersom han var dömd och domen hade vunnit laga kraft, säger Thure Nässén som milt sagt är mycket kritisk till utredningen, som förlängningen fällde Thomas Quick i Gällivare tingsrätt.
– När det här tipset kom via kriminalpolisen i Oslo då hade jag redan lämnat det här, då det visade sig att två pojkar som Quick sa att han mördat, levde.
Den utpekade mannen är nyligen dömd för en mindre förseelse i Norrbotten och bor sedan en tid tillbaka i länet.
Thure Nässén, som var en av de tunga kuggarna i polisutredningen efter Palmemordet, är som sagt inte nådig i sin kritik när det gäller Quick-utredningen.
Vallningen med honom uppe i Appojaure till exempel var ren och skär parodi, anser han.
– Jag har varit med i många mordutredningar och jag har varit med på många vallningar. Men jag har aldrig varit med om det här, säger Thure Nässén som ett antal gånger blir riktigt upprörd under samtalet.
– Här kommer Quick till dukat bord. Allting var ju utställt och ändå gjorde han allt fel från början.
Han berättar sedan hur förhörsledarna och åklagaren, Christer van der Kwast, med alla medel försökte få Quick att agera på rätt sätt under vallningen.
– Dom satt och pratade med honom nere vid sjön under en halvtimme, trekvart. Sedan kom han tillbaka och då gjorde han ju halvrätt, säger Nässén.
När Norrbottens-Kuriren pratade med den legendariske mordutredaren hade han en förhoppning om att Quick skulle få resning, så att ärendet kan öppnas igen.
– Jag förstår att det har varit en gåta för er där uppe. Man vill ju veta vad som har hänt.
Jan Olsson, 73, som inledningsvis hade hand om den kriminaltekniska biten i Quick-utredningen, är lika kritisk som Nässén.
Två bilder tagna av Harry Brännström som först var på plats gjorde honom misstänkt, när han av en slump tittade på mordutredningen.
Gärningsmannen hade skurit upp kortsidan på tältet. På insidan stod det holländska parets packning och en soppåse som på Brännströms bilder inte hade vält.
När Brännström och hans kollega, Enar Jakobsson, lade ner tältduken igen efter brottsplatsundersökningen välte soppåsen.
Det här visar på en helt annan verklighet uppe i Appojaure än den som Thomas Quick berättade under rättegången i Gällivare 1996, menar Jan Olsson.
– Han har hittat på hela historien, tyvärr, säger han.