Hundar har näsa för det mesta
Att lägga spår till hunden är ett nöje allt för få hundägare ägnar sig åt. Det tycker i alla fall Ulla Barvefjord. I nya boken Alla hundar vill spåra ger hon enkla instruktioner till amatörspåraren.
KÄNSLIG NÄSA. Storleken har ingen betydelse, minsta lilla pyre kan använda sin nos.
Foto:
Alla hundar vill spåra (Prisma) heter hennes senaste bok, och en snabb genombläddring visar bilder på allt från afghanhundar och italienska vinthundar, till mopsar i full färd framåt med nosen i backen och spårselen på. - Ja, alla hundar kan faktiskt spåra, och de vill göra det också. Det gäller inte alls bara brukshundsraserna, utan alla hundar från minsta chihuahua till stora afghanhundar, säger Ulla Barvefjord. - Jag har funderat i många år på varför inte folk ägnar sig åt det här med sina sällskapshundar, eftersom det är en sådan perfekt aktivering och hjärngympa för hunden. Min stora rottweiler är helt slut efter ett spår på 400
meter, säger hon. Att lägga ett spår är enkelt. Vart vi än går lämnar vi nämligen spår efter oss, så spåret består av doftmolekyler i marken efter en person. Att lägga ett spår gör man alltså genom att helt enkelt gå i naturen. Enkelt att göra
De som tränar viltspår tränar sina hundar i att hitta skadeskjutet vilt, och då lägger man spår genom att dra exempelvis en klöve genom terrängen. Men viltspårning är något helt annat och ska inte blandas ihop med vanlig personspårning. För att få nybörjarhunden motiverad och förstå vad det hela går ut på kan man också ta till knep, som att dra en korv i spåret. - Det gäller ju att hitta sätt för att motivera hunden att spåra i början, så att den inte tycker att andra saker är mer intressanta, säger Ulla Barvefjord. Hur det gick med katten, strömmingen och morfar? Han fick åka tillbaka och hämta katten en vecka senare. Katten hade kanske fått upp ett mer intressant spår den dagen.
VISSTE DU ATT
Hunden föds blind och döv, men med ett fullt utvecklat luktsinne. Med luktsinnet hittar den fram till sin mammas spenar, och det är därför det kan vara svårt att flaskmata en moderlös valp - flaskan luktar helt enkelt inte rätt. Alla hundar har ett tillräckligt bra luktsinne att klara enklare spårövningar, oavsett ras. Hur bra hunden sedan blir i spårning handlar mer om psyket än om nosen. Man har länge trott att hundar av raser med långa hängande öron, typ basset och blodhund har bättre luktsinne än andra hundar. Det tror inte forskarna längre. Vinthundar, som främst jagar med synsinnet, kan också lära sig att spåra med nosen. Den första dokumenterade användningen av spårhundar återfinns i USA, under slavtiden. Då spårade man förrymda slavar med hundar. På ryska kolchoser tog man hjälp av hundar för att ta reda på när korna kom i brunst. För en hund luktar alla människor olika, förutom enäggstvillingar. Före DNA-teknikens tid använde man hundar för att ta reda på om tvillingar var enäggstvillingar eller tvåäggstvillingar. I dag använder man sig av hundar för att spåra bland annat lik, människor i rasmassor, mögel i byggnader, dyrbar tryffel i naturen, röta i telefonstolpar, eldhärdar, minor. En tränad hund kan känna doft av lungcancer i utandningsluften hos en människa, redan innan sjukdomen syns på röntgen.
Alla raser kan spåra: Alla hundar kan lära sig spåra, oavsett ras. Om hunden blir duktig eller inte är mer en individfråga, men som aktivering passar spårning alla hundar. Att olika raser fungerar lite olika och har olika instinkter är en annan sak. Vinthundsraser har till exempel använts som jakthundar på stora ökenslätter där det varit mer effektivt att använda synsinnet än nosen för att jaga. De raserna har fortfarande kvar instinkten att jaga främst med hjälp av synen och vill alltid kolla in om något rör sig på öppna fält. Något som inte alls hindrar dem från att kunna spåra med nosen. Likaså kan de så kallade kamphundsraserna, draghundsraser och små sällskapshundar som chihuahua, mops och papillon lära sig att spåra. Spårning bra aktivering: Att låta hunden spåra är en mycket bra aktivering för hunden. En hund kan utläsa massor av att bara gå och lukta på marken under en vanlig promenad, men att följa ett spår är mycket mer ansträngande. För att följa ett spår krävs stor koncentration från hunden, och att lyckas hitta målet ger dem stor tillfredställelse. Även stora, vältränade hundar som är svåra att "trötta ut" genom långa promenader, är rejält trötta av den mentala ansträngningen som ett spårpass i skogen ger.
Hunden föds blind och döv, men med ett fullt utvecklat luktsinne. Med luktsinnet hittar den fram till sin mammas spenar, och det är därför det kan vara svårt att flaskmata en moderlös valp - flaskan luktar helt enkelt inte rätt. Alla hundar har ett tillräckligt bra luktsinne att klara enklare spårövningar, oavsett ras. Hur bra hunden sedan blir i spårning handlar mer om psyket än om nosen. Man har länge trott att hundar av raser med långa hängande öron, typ basset och blodhund har bättre luktsinne än andra hundar. Det tror inte forskarna längre. Vinthundar, som främst jagar med synsinnet, kan också lära sig att spåra med nosen. Den första dokumenterade användningen av spårhundar återfinns i USA, under slavtiden. Då spårade man förrymda slavar med hundar. På ryska kolchoser tog man hjälp av hundar för att ta reda på när korna kom i brunst. För en hund luktar alla människor olika, förutom enäggstvillingar. Före DNA-teknikens tid använde man hundar för att ta reda på om tvillingar var enäggstvillingar eller tvåäggstvillingar. I dag använder man sig av hundar för att spåra bland annat lik, människor i rasmassor, mögel i byggnader, dyrbar tryffel i naturen, röta i telefonstolpar, eldhärdar, minor. En tränad hund kan känna doft av lungcancer i utandningsluften hos en människa, redan innan sjukdomen syns på röntgen.
Alla raser kan spåra: Alla hundar kan lära sig spåra, oavsett ras. Om hunden blir duktig eller inte är mer en individfråga, men som aktivering passar spårning alla hundar. Att olika raser fungerar lite olika och har olika instinkter är en annan sak. Vinthundsraser har till exempel använts som jakthundar på stora ökenslätter där det varit mer effektivt att använda synsinnet än nosen för att jaga. De raserna har fortfarande kvar instinkten att jaga främst med hjälp av synen och vill alltid kolla in om något rör sig på öppna fält. Något som inte alls hindrar dem från att kunna spåra med nosen. Likaså kan de så kallade kamphundsraserna, draghundsraser och små sällskapshundar som chihuahua, mops och papillon lära sig att spåra. Spårning bra aktivering: Att låta hunden spåra är en mycket bra aktivering för hunden. En hund kan utläsa massor av att bara gå och lukta på marken under en vanlig promenad, men att följa ett spår är mycket mer ansträngande. För att följa ett spår krävs stor koncentration från hunden, och att lyckas hitta målet ger dem stor tillfredställelse. Även stora, vältränade hundar som är svåra att "trötta ut" genom långa promenader, är rejält trötta av den mentala ansträngningen som ett spårpass i skogen ger.
Så jobbar vi med nyheter